Går hem från jobbet, i alla fall halvvägs. Sneddar genom Tantolunden och solen gnistrar fint ned mot snön. Jag noterar alla som är ute och joggar och undrar om de noterar mig och att jag har på mig en typisk orienterarryggsäck, en smart jacka för uteväder, skidbyxor och nya lätta traildojjor. Men jag åker inte skidor eller springer, jag går. Det är lite finn fem fel över det där.
Gjorde lite ärenden och nu sitter jag här och vill inte gå någon stans, på tal om att gå. Jag känner mig bekväm, sömnig inte minst och skulle gärna inte lämna husets vrår nå mer i dag. Men samvetet gnager.
Jag har nämligen ödmjukt lyckats bli inbjuden till House of Shapes medlemskväll i kväll och där har jag inte varit sedan ombyggnationen så bara det är väl värt nåt? Att få lite energi och inspiration, är inte det värt nåt? Att få säga att jag tränar igen, är inte det värt nåt? Det var ju det som var meningen med att ändra om bloggen lite, att kicka igång mig själv - blotta strupen.
Ok, jag ska gå. Återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar