Första riktiga vårdagen?

Trist att vissa bilder inte blir så fina som känslan man får när man ser det bilden visar IRL. När jag gick till jobbet, som just här efter bilden faktiskt blev jogg i stället då jag "bara" hade energi för det plötsligt. Eller var det för att det var så halt på den packade snön så jag tänkte jag skulle springa ifrån det?
Hur som, bilden avser sjön Trekanten som har en upplogad skridskobana - så härligt! Och när jag såg det jag såg var det så inbjudande och solen gassade, här på bilden får man mest känsla av skugga, inte sant? :)Varför börjar jag aldrig med långfärds..tror att det skulle vara min grej, absolut!

Sprang alltså till jobbet men inte ens så jag kom upp i puls. Hostan rosslar  i bröstet så jag tar det lugnt. Och inte hade jag väl riktigt rätt kläder. Min favvojacka, åh vad bäst den är, ska visa den snart - är ju alldeles isolerande och för varm en sån här fin vårdag som i dag samt alla slags joggingturer - men jaja. Det var det värt!

Chilla i lobbyn.

Kvällen gick fort. Det bjöds på fartfylld gympa, spartan moves och zumba i kväll och jag älskar att se andra må bra av något de gör. Jag väntade mest på bästa Madde att komma och hälsa på mig. Ibland kan det vara svårt att få folk att förstå hur mysigt det kan vara på ett gym så då måste man skicka såna här bilder som ovan så de kommer snabbare än de tänkt.

Men jäsiken vad Madde fick mig att gråta. Jag är ändå glad att folk vågar och vill fråga/vara obekväma. Men jag är lika förvånad varje gång hur mycket ledsenhet som finns i mig. Eller ja, sanning med modifikation. Men att jag inte kan styra det,  om jag säger som så. Beror förstås på hur man frågar och om man väntar på svar.

Nä nu sova.