Jag erkänner att jag har ett udda sätt att räkna tid som inte går hem nånstans. Jag tror nämligen att den tid som jag måste passa är lika med den tiden jag börjar dra mig mot målet, well typ.
I dag hade jag missat att räkna in tiden till stan plus att jag missade bussen så jag fick gott springa hela vägen till liljeholmen i jeans och min för varma men dock snygga jacka.
Tur att man känner sig så lätt på foten i sina Salomon Sense så jag sprang liksom över all isgata om ni fattar. Svävade ovanför.
Jag som tänkt impa på tågpersonalen, hade satt upp håret å sminkat mig. Jeans som sagt. Men det var två tjejer i luckan när jag skulle hämta ut min biljett jag fått av bästa P.
Och det var ju tur det, så svettig och mosig som jag är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar