Det kanske inte blir så att jag får "glänsa" i ett maxtest hos Försvarsmakten. I dag ringde läkaren angående mitt ultraljud. Kanske obefogat, det vet vi inte än men jag blir så less/en. Någonstans trodde jag nog att det var ok, att all undersökning bara varit säkra före det osäkra. Att jag har haft bröst/hjärtsmärta kan ju förklaras med postraumatisk stress, inte så konstigt om så vore. Mina avvikande EKG behöver inte betyda per definition att jag har de sjukdomstillstånd som just avvikningar normalt står för. Men det är ju det de försöker ta reda på.
Nu har de hittat något. Något om att väggarna mellan klaffarna eller kamrarna är för tunna. Läkaren sa att han aldrig varit med om ett liknande fall. Tack för det, var säkert menat som en tröst men det föll liksom åt andra hållet. Så nu är det vidare remiss till hjärtspecialister.
Varit lite trött på em, kanske för all medicinering och smärta i tanden, kanske för nåt annat. Fick i mig köttfärssås och pasta kl16 och jag lovar jag struntade i vad jag åt, jag har ingen taktik för ett 5 km lopp. Gott att äta och inte så farlig värk efteråt - jämfört med tidigare!
Jag tog inte cykeln till loppet då man inte vet om det är stöldraider såna här gånger. Behövde inte veta vart jag skulle heller, bara att följa med strömmen. Vi var två grupper från Rosa Skrot, blandat med medlemmar och "anhöriga" - kul! Jättesnygga linnen fick vi också - ska ta kort när jag tvättat den ;).
Det var verkligen länge sedan jag startade i något sånt här, med så mycket folk! Solen bröt fram igen lagom till start och det höjer ju humöret. Många som sneakar sig längre och längre fram i startledet - jag försökte väl också till viss del men är väl inte den som har de vassaste armbågarna.
Jag har heller ingen erfarenhet av en sån kort distans så jag hade svårt att veta vilket tempo jag skulle våga springa i. Tog det rätt lugnt men ändå så pass fart att jag sprang om, sprang om, sprang om och kom ikapp tidtagningsgrupperna också. Vid 4 km var jag faktiskt rätt trött i kroppen liksom och fick, inte håll men kanske hade jag för mycket mat i magen - kände mig stoppad liksom.
Jobbigt förstås med alla brudar som inte lyssnat på uppmaningen att hålla till höger - samt en bunch of tourists, kineser och tyskar som var och fladdrade mitt i och överallt där man ville springa :O så nu måste man väl göra fästingkontroll.
Som vanligt spurtade jag mest av alla de sista 100 m.
Det gick ändå bra. Jag sprang på 23:36 och visst har jag sprungit bättre om jag tänker på varvningstid på 10 km lopp men det är inget att jämföra med tidigare faktiskt. Nu är nu och jag är inte så hungrig längre. Jag är inte bättre än så här. Jag törs faktiskt inte pressa mig mer än så här. Jag är nöjd!
Mysigt med picknick och champagne efteråt (som man nog inte ska dricka om man käkar penicillin kom jag på nu), jag gillar att titta på folk som precis har tagit i, tagit ut sig :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar