Jag ligger fortfarande i backlog. Jag klagar inte, men livet som ensamstående kontra par när det kommer till barn är en stor skillnad. Man hinner så lite tycker jag.
Jag vet inte om det är backlogen eller att livet börjar komma i kapp överlag - tidigare har jag inte ens haft ork att tänka att jag inte hinner, inte reflekterat över allt som ligger efter eller vad jag bör eller måste göra - jag har helt enkelt inte rent praktiskt kunnat förmå mig till att ändra på sakers förhållanden.
Jag säger inte att jag kan det nu heller, men jag börjar bli medveten iaf.
Och som jag inflikar ibland, det finns många frågor att lyfta och sätta perspektiv på men skriva tar ju också tid.
Jag tänker lite på boomen med utomhusträning nu. Tänker också på min vän som i går fått beskedet om att det är en aggressiv cancer med akut operation nu på fredag - mitt i det vi går omkring händer saker hela tiden. Det är tragedier, lyckorus och vardagslunk om vartannat.
Klart man kan tycka det är ytligt med allt ytligt folk fokuserar på. Eller är det just därför.
Jag tycker iaf att det är viktigt att värna om andra människor. Inte för sin egen karmas skull eller som show-off för sitt ego utan för att man vill, har medkänsla och för att man själv vet hur glad man blir när någon bryr sig, uppskattar och överraskar en.
Utomhusträning. Militärträningen var väl först, Army fitness och sen NMT. De har fått regera några år men nu har det exploderat. I Stockholms parker å gator ser jag MIT fitness, Urban training, Friskis o Svettis, Running Sweden, Nike running club, Asics clinic, Runday, Happy Run, She run, TNT, Marathonträningar, Fashionable fit, Petras löparstyrka, Xtreme fit och allehanda fler bootcamps och fitnessträning som sprids via PT:s, facebookgrupper osv.
En vill jag inte ens göra reklam för. Så oprofessionella. Och det är dit jag vill komma. Man kan locka och det gör de flesta också, med fina hemsidor, inspirerande och utlovande texter - men om innehållet är likt en våt pojkdröm om att tjäna snabba pengar och man inte kan kommunicera och hantera på en professionell nivå så faller det ju platt förr eller senare, iaf hos oss som ändå vet vad vi vill få ut av det. Man kan säga att man har 200 obesvarade mejl och att man inte hinner svara på sms men kontentan är ändå att det inte är en ok ursäkt.
Några av de jag nämnt här ovan är gratis! Det är goodwill från företag och det är träningsglädje från privatpersoner. En del som ett led i marknadsföring vilket känns helt ok för min del. Och det är absolut inte sämre än det som kostar!
Jag säger inte att man inte ska få tjäna pengar på det man brinner för och det som är ens profession - absolut inte. Det är väl ändå meningen! Det jag menar är att det gäller att positionera sig rätt och att se till att man klarar av det man säljer och att inte underskatta kommunikationens och bemötandets värde för det är ändå det som ska sälja vidare i långa loppet.
Såg ni dokumentären på TV3 i går, två av mina träningsvänner var med där. Kanske svårt att säga något objektivt just om dem och deras insats så jag fokuserar väl på den tredje personen som var med (förutom Ann Lindberg). Det var en tjej som hade haft ortorexi och det har jag skrivit om förut. Kanske hade jag velat ha mer om det, eller var det tillräckligt - kanske var jag lite ofokuserad i går när jag såg den. Jag tror nämligen att det finns något där, något som är så mycket vanligare än vad vi tror och ser. Jag tror att det är jättemånga som har det som inte ens vet om det eller skulle tycka att de klassificerar sig där.
Det är så vårt samhälle ser ut just nu. Det är träning/prestation och yta/utseende som gäller - nästan mer än karriär vilket var tapeten för några år sedan. Alla sociala forum och löpsedlar skriker om dieter, livsstilar, livsmedel, träning, extremsport och resultat.
Jag tycker det är väldigt intressant att lyfta frågan om vad vi genetiskt passar för. Om vi nu vill träna på annat sätt än att besöka vårt vanliga gym våra gånger i veckan och nöja oss med det (vilket jag inte fördömer på något sätt obs!). Jag är nämligen övertygad om att vissa svarar på träning bättre än andra, oavsett förutsättningar. Vissa är mer tävlingsmänniskor än andra. Samma sak med kost - vi svarar olika på protein, kolhydrater och fett - också vid olika tillfällen. Men ändå tycker jag inte man ska behöva begränsa sig vad gäller träning. Gillar du att springa så ska du inte behöva bry dig om att du genetiskt inte passar så bra för det osv. men det kan ju vara bra att veta om inte annat. Inte heller bli sur eller förtvivlad om du tränar som attan men gör sämre ifrån dig än vad grannen som tränar 2 ggr i månaden. Ja men ungefär så. Eller, klart man blir sur men som sagt, vi har olika förutsättningar.
Vad gäller hälsoperspektivet när det gäller kosten så är det väl bra om man ändå försöker ta lite hänsyn till vad kroppen mår bra av även om jag personligen tycker det bör vara med måtta. Kroppen kan må bra av godis och alkohol också om ni förstår hur jag menar.
Mer om förutsättningarna tog de upp i Vetenskapens värld men nu ser jag att de tagit bort det avsnittet. Synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar