Om vård.

Dr. Carl med ett Lidingöefternamn typ. Låter ju fint. Säkert ett högdraget ansikte, nej uppdragna näsborrar sådär som i ett v som en del har. Prydlig frisyr alla gånger. Fyrtioåtta eller mer.
"Camilla?" Ut genom den vita vårddörren tittar en ung kille ut. Ser ut som tagen ur ett basebollmagasin. Finns det basebollmagasin förresten? Han öppnar dörren bredare för att släppa in mig. Går och sätter sig bakom skrivbordet och ler lite? Går han inte lite långsamt och släpigt, medveten kille?
"Varsågod och sitt", säger han med en liten svepande gest mot stolen på andra sidan skrivbordet.
"Jaha Camilla, vad kan jag hjälpa dig med?" Killen har ju en alldeles normal frisyr, busig sportfrisyr liksom, blå fina ögon, perfekt näsa (det måste vara Lidingö), generös mun och brett käkparti.
"Vi hade strömavbrott där nere, nere vid Varvet där jag bor alltså" säger jag då. Fan att jag skulle få träffa just en sådan här  i dag. Han skrattar till.
"Jaha och vad hände då?".
"Nej jag har inte kunnat duscha, vill bara säga det". Han skrattar till igen.
"Ok då vet jag". Han tittar på mig och jag fattar att han vill att jag ska säga något mer, fortsätta storyn eller åtminstone berätta varför jag är där. Jag drar mina händer över jeansen, jag vill inte påstå att jag är jättenervös men lite överrumplad är jag ändå (han är ju snygg juh).
"Jo jag har problem med, eller ja, ont i magen" klämmer jag fram och tittar lite överallt mest inte på honom när jag säger det. "Jag tränar rätt mycket och jag tycker magen borde fungera men det gör den inte". Sitter han inte där och ler? Jo - åsså lägger han upp armarna bakom huvudet, sjukrockens korta ärmar dras med ett ryck upp oh jisus vilka biceps, nu svimmar jag (det gör jag inte det är bara ett uttryck).
"Jaha, ja jag tränar också en del. Vad tränar du?" Han frågar med ett leende. Ser han hur jag stirrar? Stäng munnen Camilla.
"Ah jag tränar lite olika. Mest saker med puls, löpning, militärträning ja såna saker."
"Och magen fungerar inte säger du?"
"Nej det är snarare så att jag går upp i vikt av att träna och magen är uppblåst och fungerar inte och jag tänker att jag kanske inte törs träna då". Sitter och pratar magproblem med den här mannen, jag är inte klok.
"Varför törs du inte träna?"
"Ja men jag tänker ju att det kanske "händer något", haha, vad dumt det låter". Jag knixar till lite för att han ska förstå att det känns prekärt.
"Det är inte roligt att ha magproblem" säger han då konstaterande. Har du också haft det, har du det nu? Tycker du jag har en för stor mage?Jag hinner tänka alla möjliga frågor men jag fattar att vara tyst.
"Alltså du är ju en sån man skulle vilja sätta sig grensle över så där spontant egentligen". Camilla var i helvete fick du luft ifrån? Skjut elefanten! Ett gammalt skämt men nu var det inget skämt jag sa just det där.
Carl med Lidingöefternamnet skrattar till, sådär som jag förstått att han gör då och då - sen blir det lite tyst.
"Jag är ganska bred att sätta sig över men du kan ju testa."  Han skrattar till igen, men vänder sig bort för att jag inte ska se hur han försöker skärpa sig.
"Får jag?"
"Hjälper det dina magproblem?"
"Det vet man aldrig".
Han skjuter iväg sin stol ut från skrivbordet så att han sitter mittemot mig. Den obligatoriska vita rocken är inte knäppt och han liksom jag är klädd i jeans. Jag kan ana en fin tvättbräda under den tunna t-shirten. Va fan, jag gör det! Jag reser mig upp, tittar honom i ögonen hela tiden, han viker inte undan. Så sätter jag mig grensle över honom och stolen hoppar bakåt. Vet inte vad som hände riktigt men han tar, säkert reflexmässigt, ett tag runt mig och själv ramlar jag mot honom så mina doftsinnen berörs av en svag manlig mycket tilldragande doft. Dessvärre tar jag också tag i hyllan bakom så en ask med små barnleksaker ramlar ned. Vi låtsas inte om det. Tur det, för då hade jag ju behövt resa på mig. Nu fortsatte förtrollningen. Han rättar till mig genom att ta tag om min midja ned mot höfterna. So fuckin sexy folks. Flyttar lite på stolen med hjälp av sina fötter så vi inte är inträngda mot hyllan längre.
"Jag ska passa på att känna på dig lite." Oh yeah now we r talking. Medan vi sitter där knäpper han upp mina jeans, ja det måste han ju. Fram väller mitt inträngda magfett men jag rätar på ryggen så mycket jag förmår och håller andan så mycket jag nu kan komma undan med det. Helst vill jag ju svanka men då blir vinkeln för ändamålet fel. Carl särar på jeanssidorna på ett mycket sensuellt sätt enligt mitt tycke, sedan gräver han sig liksom in med sina sexiga händer.
Han trycker med sina lagom stora tummar runt och längs tarmen antar jag. Söker ögonkontakt, antagligen för att se om jag reagerar med ont. Det är obehagligt och jag känner mig fet som sagt när hans tummar gräver sig in. Samtidigt så njuter jag på något stört sätt och tycker det är rätt erotiskt.
"Har du suttit färdigt?" Anar jag en retsamhet här? Det var ett trevligt initiativ men jag kan inte undersöka dig ordentligt på det här sättet. Om du nu vill att jag ska försöka hjälpa dig?"
Jag skrev aldrig om känslan som erfors mig när jag grenslade honom. Allt gick förstås snabbt när vi nu hoppade in i hyllan och allt det där men jag hann känna det. Den där känslan som stöter till och rasar ända ned i könet. För att retas eller markera så trycker jag till med mitt sköte mot hans sköte innan jag reser mig. Jag får göra det rätt brutalt eftersom vi båda har jeans.
"Jag förstår", säger jag bara lätt. "Hur vill du ha mig då?" Men jisus Camilla, vad har det tagit åt dig, nu är det livin on the edge.
Carl tittar på mig. Hundradelarna blir sekunder. Mungipan som signalerar att han är road. Skönt.
"Lägg dig på britsen är du snäll." Är jag snäll? Haha, ok.

Han drar upp tröjan så den hamnar under brösten precis. Sedan viker han jeansen åt sidorna en gång till men det vill liksom inte lägga sig.
"Camilla är det ok att jag drar ned jeansen något över höfterna?"
"Gör det".
"Vad äter du för någonting Camilla?" Ah, nej fråga inte. Han följer tarmens väg i kroppen precis som jag själv googlat mig fram. Han smeker min mage, trycker på sidorna och gräver in sig under bröstbenet. Han är ända nere vid blygdbenet. Jag stönar ömsom och kvider utemellan. Det är ingen lek längre även om jag tycker han ser road ut hela tiden.
"Jag äter fel, jag vet det."
"Nu svarar du inte på frågan Camilla." När han säger mitt namn vill jag bara lyfta på höften och lägga mig i brygga för hans skull. Om han nu skulle vilja det. 
"Jag tror jag skulle kunna vara i jättebra form om jag kunde lita på att jag fick i mig tillräckligt med mat och näring men nu äter jag för mycket och som sagt magen tar stopp. Tycker ändå att träningen borde hålla ordning på magen."
"Ok jag känner att du har en massa mat här i tarmen, när gick du senast på toaletten?" Nej fråga inte sådana frågor, totalt erotikdödande. Jag är tyst. Förblir tyst. Det fattar väl vem som helst att man inte kan ge någon en sådan läkare till sådana problem.

Han lägger handen på min mage och tittar på mig.
"Ok Camilla. Du vet säkert att det finns en massa olika förklaringar till att man har problem med magen. Det kan vara tarmfickor, att du äter för lite eller för mycket fibrer, glutenintolerans, inflammationer etc." Han tystnar för ett ögonblick men handen är kvar. Den värmer min mage. "Jag måste få veta så jag kan försöka hjälpa dig vidare."
"Känner du att min mage står upp lite på höger sida?" säger jag då. Han förflyttar handen något.
"Det är min livmoder som ligger lite åt höger. Det berättade de när jag skulle ha barn. Att det kunde vara bra att veta ifall jag ville sätta in en spiral någon gång. Kanske ska man kolla upp det?"
"Vadå, din spiral?"
"Min livmoder".
" Camilla, då får du gå till en gynekolog men jag har väldigt svårt att tro att det är din livmoder som ställer till problem för att den är lite åt höger."
"Kan du kolla för säkerhets skull?"
"Hur tänkte du då?"

Oh nu började jag nästan svettas. Nu vet jag inte var jag är någonstans längre, gränserna har förflyttats och jag tänker att snart fylls hela rummet av en massa säkerhetsvakter, poliser, läkare. Att jag är bevakad via kameror.
"Du hade inte duschat i dag sa du". Ah han försöker rädda mig, Carl min vän.
"Nej exakt".
"Vadå, märks det så väl" Nu satte jag mig nästan upp men Carl lade sin hand mot min arm.
"Jag skojar med dig Camilla. Du säger att du inte har duschat som en slags varning och nu vill du att jag ska kolla mellan dina ben." Han blinkar åt mig. "Då kanske bristen av dusch inte var så stort problem menar jag."
"Inte kolla, jag menar känna." Blop,vad sa jag nu?
"Du kan känna själv Camilla".
"Nej det kan jag inte, jag har så små fingrar". Wtf???
"Ok Camilla, du ska få som du vill. Jag tror dock inte jag kan ge dig något svar eller att jag kan känna något som utesluter det du tänker. Men du ska få som du vill".

Här drar han sonika ned mina jeans ända ned till anklarna. Efter något slags övervägande drar han bort dem helt. Han gör samma sak med mina trosor. Nu ligger jag blottad på en vårdcentralbrits och undrar vad jag gjort.
Hans jeans spänner över hans lår när han går och när han märker att rocken hindrar hans rörelser så tar han av sig den och hänger den omsorgsfullt över min besöksstol. Vad händer? Här ligger jag mer än halvnaken med det okristliga takljuset över mig och han tar ingen hänsyn. Hans rumpa är gudomlig, jag vill bita fast i den. Och tröjan som spänner över hans fina torso och de där armarna. Ge mig. Klart han fattar det.

"Vad är det jag vill då" säger jag lite försiktigt. Så ödmjukt jag bara kan. Ganska nederlagsaktigt egentligen. Och jag har ställt mig upp för det här var ju pinsamt.
"Lägg dig ned igen. På rygg som du låg. Om du nu inte vill att jag tar dig bakifrån på en gång."