Jag går en mindfulnesskurs på anmodan. Ok. Jag kan ta till mig budskapen om att försöka vara mer här och nu, att göra en sak i taget - ok jag har inte ens köpt boken som vi skulle och halva kursen har gått. Får återkomma tror jag vad gäller alla bitar. Men, det jag har svårt för är acceptans. Jag har också svårt för "lämna allt bakom dig."
I går gjorde vi dessutom en "kärlekshälsning." Det var en meditation riktad mot dig själv där man skulle mantra om och om igen saker som "jag är lycklig" - ja se nu kom jag inte ihåg mer än så. Det där köpte jag inte!
Det som var intressant dock var att vi fick fylla i ett stressformulär, typ "jag blir arg på alla bilister" åsså en skala från nästan aldrig upp till nästan alltid.
Den var nyttig att fylla i. Ska se om jag kan få upp den här så kan ni kolla själva hur ni står er. Bra bara för att. Se om det finns mycket ilska i dig/stress alltså.
Jag har lätt för att brusa upp numer så fort nåt går emot mig, men lika många gånger resignerar jag, nästan innan och tänker "jaja, another one." Så det är olika. Jag tycker faktiskt jag är förvånansvärt ödmjuk och glad för andras skull, socialt ansvarstagande (vad gäller att ha trevligt t ex) osv. Ibland tänker jag dock att varför ska jag anstränga mig. Anstränger jag mig? Kanske mer en personlighet. En sån personlighet att jag tänker mer på andra och försöka klura ut deras väl istället för att koncentrera mig på min egen. Det är kanske dags att ändra fokus för sista tiden i mitt liv.
så det är sånt jag ska träna på nu. Göra en sak i taget och göra den färdig är mest relevant tycker jag. Sen får resten puttra på svag värme som en pulled pork i bakgrunden så får vi se.
Ska iväg på min första träff med "hinderbanegänget" - jag är kanske inte redo för hårdaste passet även om jag känner mig frisk så jag får ta det lugnt helt enkelt, ingen aning om vad vi ska göra för den delen. Blir kul att träffa dem iaf, få lite ny energi, kanske komma igång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar