Jag är en sunk just nu. Motsatsen till hunk alltså. Alldeles för svagsinnad för mitt eget bästa. Den ena njutningen efter den andra passerar och jag kan inte säga nej. Ja förutom när Polisen messar. Fast jag har ett nytt vapen, jag svarar inte. Men ärligt, vad har han för brist på självaktning när han inte slutar att messa trots att jag inte svarar? Eller är det brist på självinsikt.
Jag testade det här med orientering i kväll. Det är ju trots allt bara sådär en 35 dagar el liknande tills jag bör kunna vända en kompass rätt. Jag och Micke körde ut till natursköna Ekerö. Jag en bakfull sunk med tunga ben, livrädd att Micke skulle vara pigg och vilja springa.
Vilken härlig skog. Vilka sugiga myggor. Vad enkelt det var.
I går ramlade jag förresten in på en grillafton av sällan skådat slag. På en pittoresk bakgård på söder intogs det ena goda efter det andra och som bästa efterrätt uppdagades en gitarr. Snart fylldes denna bakgård med diverse skönsång som fortsatte även när sista person hade skrikit tyst och godnatt och dängt i sina fönster. Fast då på en annan plats.
För att 1. straffa mig själv 2. låtsas som om det inte hänt 3. intala mig att det är bra träning inför BAMM då man inte vet om man får sova så sprang jag fem timmar senare mot jobbet. Med ryggsäck. Svettades som en gris mycket medveten att så här gör man inte mot en gammal kropp. Jag är dock ganska säker på att jag inte kommer dricka vin kvällen innan BAMM.
Alltså jag är mer en logikorienterare skulle jag vilja påstå. Jag försöker tänka som de som har lagt ut kontrollerna. Jag tar mig en titt på kartan och när man typ börjar närma sig så tittar jag mig hellre runt omkring och spekulerar. Var skulle jag ha lagt kontrollen om jag var den som fick lägga ut kontrollen? Ja, åsså hittar jag kontrollen. Eller Micke, vad säger du? Jag ska väl tillägga att det ju finns många fina ställen man skulle kunna tänka sig att kunna lägga ut kontroller om man var en sådan som fick lägga ut kontroller.
For your record kan jag även upplysa att det fanns fullt med blåbär. Vi hittade också ett smultronställe. Och då menar jag ett ställe fullt med smultron. Det var nästan som ur en Madickensaga att få gå där och plocka munnen full med smultron.
Så hann jag bara plocka upp telefonen på vägen hem så hade jag en ny inbjudan. En ny inbjudan som innebar för mycket kalorier och för lite sömn. Och att jag inte kunde säga nej. Men ack så trevligt att umgås. Jag är nog ganska kul att umgås med egentligen.
Fast jag ser inte ens konturerna av mina revben längre. Det är illa. Det passar inte Camilla.
Och nu närmast en fästingkontroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar