Mammografi

Plötsligt händer det. Sitter i väntrummet på S:t Göran och undrar varför det bara är kvinnor som sitter där. Stupido, det är ju mammografiundersökning. Kvinnor ropas upp, går in, kommer ut enligt löpande bandprincipen.

Så blir det min tur. Jag får visa legitimation, klä av mig sträcka upp armarna mot den timida men korrekta kvinnan. Hon meddelar att hon kommer anteckna eventuella födelsemärken och liknande. Äter jag hormoner, några ingrepp?

Så till den omtalade maskinen som förminskar det lilla man har. Jag känner mig som ett ufo när jag ska stå si och vara avslappnad så samtidigt som järngreppet klämmer till.

Det är svårt och helt omöjligt att ens försöka fantisera att det är en mans smekningar när kvinnan ändrar riktning på tuttarna och instruerar maskinen till att trycka till igen.

Men efteråt när brösten upprört pulserar skulle man kunna intala sig i att man varit med om ett riktigt roligt (?) morgonäventyr.