Passerade precis den lobotomerade, nej förlåt det var orättvist - men understimulerade spärrvakten - hon såg inte att jag gråter.
Fick ett sms från syrran som är hos Thomas just nu. Hon har hälsat från mig men det är inte riktigt som det var förr, att det alltid är jag som saknas av oss tre. Nu är det han i allra högsta grad. Hon avslutar med att det är vi tre, för alltid - och jag förstår vad hon menar även om det inte blev som vi tänkt oss.
Det är varmt och trångt i tunnelbanetåget, jag gillar verkligen inte tunnelbanan och det är lite jobbigt att vara så ledsen och inte kunna släppa fram det. Till råga på allt står en f d kollega typ 1 meter ifrån mig och jag känner blickarna bränna. Inte någon jag vill prata med just nu.
Att det funnits dem som avundats vår nära syskonrelation är ingen hemlighet och den kommer inte försvinna med det här. Det är dock fördjävligt hela jävla helvetessituationen, att det saknas en i vår trojka.
När det finns så många idioter.
Men allt det vi hade och hade haft om allt varit som man önskar, det kan ingen ta ifrån oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar