Söndags-spec

Så, nu har jag skrivit min läxa. Men man skulle ha skrivit två läxor denna vecka men man får inte uppgift två förrän man gjort uppgift ett så jag ligger ju i bakvatten redan nu. Då var jag finurlig så jag skrev två varianter på uppgift ett för att försöka kompensera det faktum att jag inte fått uppgift två.
Hajar ni? Gör inget, jag svamlar bara.

Men vad svårt det är. Att skriva på allvar är ingen walk in the park. Om man nu vill vara korrekt.

Roligast i dag var kommentaren " Elvis har en äcklig vårta bakom örat".
Jag förstod direkt att det var en fästing och jag tackar mig själv för att jag en gång införskaffat en fästingsnara så jag slapp dra ut två meter papper som jag gjorde för massa år sedan för att slippa närkontakt med de där äckliga djuren.
Så, då vet ungarna hur en fästing som transformerats till en Michelingubbe ser ut.

Annars har Elvis fästingvaccinerats så han ska väl egentligen inte få fästingar på sig, enligt utsago. Vi får väl se hur det är med den saken ju längre veckan fortskrider.

Som vanligt tar det tid innan mina dagar kan börja. Jag är helt utan energi fram till 10-11 nånting. Melines kompis hann komma innan jag ens fått på mig kläder för dagen. Men efter det ryckte jag väl upp mig och dagen blev skaplig med både vällagad lunch som middag, supergod sockerkaka, långpromenad och picknick, kvällsbad, söndagsmys och skrivande.

Min granne B kom förbi med en orkidé till mig och varsin nyinköpt tröja till barnen? Gulligt värre. Hade det inte varit för att jag ville se Nordiska djur-serien samt att hon är allergisk så hade jag bjudit in henne på ett glas vin. Det får vi ta en annan gång.

Pratade med kära syster. Jag har varit så dränerad i helgen ja det har jag varit länge men till slut blev det för mycket helt enkelt. Jag kände att jag måste stänga ute mina känslor för det håller på att äta upp mig. Synd att jag inte fick samtalstid denna vecka som varit för det hade behövts.
Men nu kändes det enbart skönt att prata med syster. Vi börjar redan fasa för jul, å allas vägnar. Men först har vi pappas 70 årsdag. Fatta så jävla olämpligt.

Vi borde åka någonstans. Men det vill de inte för de vill krama ur all tid de kan med sina barnbarn (Thomas barn) innan de flyttar till Umeå. Fullt förståeligt. Men något måste vi göra. Något helt annat än vanligtvis.