Kaos.

Vet inte vad jag skriva egentligen. Hela jag är en stor trötthetsklump och det hade jag väl kunnat räkna ut att jag skulle dunsa till och bli alldeles utmattad, tom, förvirrad, rastlös, nere efter en helg där jag inte tillåtits få utlopp för saknad och sorg.
Fast det har funnits ändå. Det är så många ögonblick jag har tänkt på Thomas i helgen så det inte är klokt. Saker jag hade velat fråga, berätta, berömma och peppa.

Overkligt är ordet :(.

Jag känner mig som en dålig kompis, ensam, ful, fet, svag och värdelös. Lika väl som stark, duktig och bra människa.

Ja..så är det.

Börjar jobba klockan sju imorrn..hm..jaja det kan vara rätt skönt det med.