Varför?

Jag tänker gå och lägga mig ifrån den här dagen. Var hos psyktanten i dag och varje gång tänker jag att jag ska ställa in eller säga ifrån det. Jag har ångest över att gå dit. Varför? Jag vet inte vad det ger mig mer än att jag blir så himla ledsen jämt. Det bara fullständigt rinner ur mig gång efter gång och det finns inget slut.
Precis som det inte finns ett lyckligt slut på historien.

Och varje gång när hon bekräftar min sorg och säger att "det har ju inte gått lång tid alls" och sätter det i paritet till hur länge vi har levt.
Jag tror jag släpper lite på den yta jag går omkring med "å andra sidan" d v s att när man vet att ingen förstår så måste man försöka leva och fungera lite som andra förväntar sig att man ska göra nu. Och det tar säkert mer energi än vad jag förstår själv.

Varför. Det är så grymt.

Var på middag med människor från grannskapet - föräldrar till sonens klasskamrater. Det var riktigt trevligt men när det visade sig att en av dem inte kände till vad som hänt, så bröt jag ihop. Jag vet, det är ett favorituttryck fast favorit och favorit..ser hur andra tittar i restaurangen men jag är så ledsen. Förtvivlad faktiskt.

Jag undrar på riktigt om jag kommer klara det här. Jag känner mig så ensam.
Varför Thomas?

Fördelen i kväll är väl iaf att jag är så ledsen att jag inte har någon matlust.