Gruppträning och feelgood.

Jag måste bli bättre på att ta bilder! Denna från thai.nu

Tränade thaiboxning i kväll. I gruppträningsform vill säga. Jag gillar instruktören och visst fanns det partier som jag i stunden ville skulle ta slut men jag önskar alltid att det ska vara högre tempo i gruppträning - i det fallet är jag nog en crossfit-tjej. Men crossfit har andra nackdelar som hög skaderisk och jag som inte ens tränat så pass mycket att jag fått kliva över bronsnivån tycker förstås inte att det är så motiverande. Och i stället för att träna mer så jag får kliva över så slutar jag..jepp thats me.

Som gruppträningsinstruktör gäller det att hitta nyckeln. Hur ska man kunna tillfredsställa alla som kommer på passen. Kan man det? Den där hårfina skillnaden på bra och sämre instruktörer som kan se till att alla får ge järnet efter sin förmåga. Att kunna peppa på rätt sätt, höja människor. Vara lyhörd, flexibel och ha ett flyt i sitt pass så övergångarna inte hackar. Bra musik är väl bra men svårt att tillfredsställa alla, men väljer du s k rätt musik till passet så lyssnar inte folk vad det är för musik specifikt, det smälter ihop. Tror jag. En av de viktigaste sakerna som jag dock tycker är att inte ha ett välregisserat "talk" som kan skära sig mot de unika deltagarna. 

Annars tänkte jag just på skillnader hur man tränar. En del tränar ju "bara" för att röra på sig, må bra liksom så där allmänt. Då kan man ju höfta med pass hit och dit, promenader, jogging, dans osv. När man börjar träna målmedvetet så kanske man måste skippa feelgoodpassen för att hinna med antalet styrkepass vs cardio som är uträknade för att progressera din utveckling. Så är det många som resonerar och jag förstår det. Jag köper det och jag imponeras av de som håller på så.
Däremot tror jag inte det blir så kul i längden. Inte ens för eliten tror jag att det är bra även om de mer el mindre måste förhålla sig till scheman och prioriteringar.

När jag red tävlingshästar så resonerade de sunda människorna/ägarna (i mitt tycke) att hästen måste få "ha roligt" ibland vilket innebar att man stack iväg och körde en terrängbana t ex eller vild galopp, badade, busade i snön etc vilket de flesta hästar går igång på. Men, visst finns det de ägare som inte vågar riskera sådana äventyr för sin häst, nej är det dressyr så tränar man dressyr. Trist replikerar jag och menar att det snarare kan höja kapaciteten hos hästen, och inte minst samspelet mellan ryttare och häst.

Jag som gillar hög intensitet behöver yoga också även om jag inte tror eller tycker det. De flesta oavsett vad de pysslar med, behöver komplettera med styrketräning för specifika muskelgrupper. Rörlighetsträning behöver alla (läs ex yoga). Men det är ju vad jag tror på.

I övrigt kan jag hålla med de som i sin profession inom träning och elitidrott tycker att det blivit för mycket elittänk bland vanliga motionärer. Det har förlorat lite av sin sundhet. Man äter efter givna scheman, väger och noterar maten, för träningsdagbok, gör VO2 max test och tränar järnet och däremellan lägger in tider för att knäckas lite hos en naprapat - för att kunna fortsätta träna!

Man visar bilder på sig själv på sin torso, sin rygg, axlar, ben el vad det månde vara. Gärna en hel del blodådror också, då är man on the right track liksom ;). *säger jag som gärna skulle ha de kropparna som visas upp, med ett undantag - en v-ringad rygg no thanks!

I de människorna ligger något annat och pyr - en avsaknad av något, brist på bekräftelse, dålig självkänsla? När saker förlorar sin rimlighet.

Men det är lätt för mig att säga som förlorat min tvillingbror. Det ger perspektiv. Och ett antal käftsmällar.