Maxtest

I nån vecka har jag vetat att jag ska göra fystester om en månad. Fast den månaden har ju krympt till knappa 3 veckor. Nyss läste jag in mig på det, jag ska göra maxtest på cykel samt ett styrketest. Maxtest är ett konditionstest och jag blir nervös bara jag tänker på det. Jag har kommit igång och träna igen, jag kan träna styrka samt kondition när det är förklätt till dans, cirkelträning el liknande. Men förmå mig till att pressa mig i löpning går bara inte. Det är någon mental blockering, jag har verkligen ingen lust att pressa mig till någon högre puls.

Ska ut i dag och springa men det blir bara nöta kilometrar inte pressa lungor och hjärta.

Mitt hjärta är redan pressat som ni vet. Jag har mina känningar fortfarande men ser sambanden med att jag är stressad, kanske inte bra i och för sig men träning tar bort den där stressen som sätter sig på hjärtat. Så för att klara av min inre stress så bör jag alltså träna något dagligen.

Min pappa är så fin. Han är visserligen född och präglad av fjällvärldens inland som det såg ut och verkade under mitten av 1900-talet vilket innebär både lutheranskt som ett kargt norrländskt kynne. Det i sin tur har retat gallfeber på mig från och till under hela min uppväxt och visst finns det mycket att säga om detta arv som i mångt och mycket också präglar (förstört) mig och när det kommer till Thomas bortgång så är det pappa som på nåt sätt tar hela "förnuftet" på sig. Det är sorgligt på sitt sätt men jag vet att han vill vara stark för mammas och vi övrigas skull. Han resonerar sakligt för det mesta även om saknaden aldrig förbises men visst läcker sorgen och en viss bitterhet (som vi alla har mot olika faktum) igenom.
Pappsen gör (i stället) minnestavlor, minnesstenar, skriver minnesord och nu har han också gjort världens finaste påskris, hämtat från fjällen (Tjärnberg) till Thomas. Han har målat kvistarna i olika färger, limmat fast de här små gula ulliga kycklingarna och fjädrarna så att det säkert ska hålla. Han hämtar noggrant det finaste granriset och det är mycket viktigt hur allt sammansätts vid graven. Ja det är bara förnamnet kring hur han hanterar det som hänt.

Vissa ser man inte längre men vissa vänner samt kompisar till Thomas är verkligen fina och hör av sig, kommer förbi och säger saker man blir rörd av. Fina fina Thomas varför du? Och vad synd att du kanske inte fick leva det liv du hade mått bäst av. Nu är det påsk igen, vår favoritårstid i fjällen - du saknas varenda minut.

Nä nu har jag gråtit och gråtit - nu är det dags att torka tårarna och lägga undan det ett tag. Genom shopping och träning, kan det vara nåt?