En visdom mindre?

Bomullstuss nr 2 som suttit där tanden var.

Sådär då har man tagit ut sin tredje visdomstand. De två nedre tog jag bort så fort de kom upp eftersom de fick tänderna framför att vrida sig på snedden. Jag minns att det var svårt för tandläkarna att dra ut dem och den ena gick sönder vid tillfället. I dag trodde nog tandis att det här var en baggis.

Fick först bedövning, en alldeles ny bedövning som inte ens tandläkaren hade ordning på. Vätskan flög åt alla håll innan han fick in den i en spruta, eller nåt sånt jag hade inte koll på allt. När jag får bedövningen känner jag efter en stund hur den sprider sig ned i kroppen, ut genom armarna och hjärtat börjar pulsa/banka. Jag säger det och de bekräftar att det är adrenalin i vätskan som ska få kroppen att "förbereda" sig, som inför ett lopp t ex. Obehagligt faktiskt, som om jag fick en allergisk reaktion eller nåt men jag kände inte alls när de stack mig eller så, jämfört med den tandvärk jag haft så vore ett myggbett värre.

Tanden var bråkigare än vad han trodde "jag ska bara vicka ut den här" sa han med ngt smalt verktyg vad jag förstår. Sedan bad han om den större. Gick tillbaka till den mindre. Sedan bad han om tången! Haha tur att man inte såg redskapen.
"Men vad stor den var!" utbrast sköterskan men jag ville inte se. Jag är inte blödig av mig (fast mkt blod har det varit sista tiden) men på något sätt förknippar jag den med allt som hänt. Låter långsökt jag vet.

Nu ligger jag i soffan faktiskt, hemma. Märkligt nog så tar det på krafterna och än har inte bedövningen släppt. Jag är hungrig men vill och kan väl inte äta ännu. Får inte.
Annars blev jag träningssugen faktiskt när jag både gick upp och ned för de långa rulltrapporna vid Östermalmstorg. Benen ville jobba!

Men träning avrådde de bestämt ifrån. Blodkoaglet kan i värsta fall lossna och det är ju förstås viktigt att så fort som möjligt påbörja läkningen/ihopdragningen så att man kan börja använda munnen som vanligt ;). Med tanke på vad jag utsatt kroppen för de senaste ..hm ja de senaste dagarna inte minst så behöver jag ju inte alltid vara så himla "tuff."

Ironiskt nog så är mensen redan över.