Jag vet att det finns de som kommer lämna mig och jag vet att det finns de jag aldrig kommer träffa igen. Så är livets gång även utan att det händer oväntade saker. Man utvecklas åt olika håll, byter riktning osv.
Man kanske till och med "passar på" för att det finns orsak.
Jag tänker inte så mycket på det om det så verkar. Av den enkla anledningen att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte för att jag orkar inte. Det finns ingen som helst anledning för mig att slösa energin just där. Those who stays, stays. Ungefär så. Och de som tycker jag har ett ansvar också ska naturligtvis tycka så.
Jag känner mig rätt stabil i all min svaghet. Rätt klok i all mitt kaos.
Jag förstod också tidigt att det kommer tillkomma nya människor, en del kommer passera, en del stannar kvar. Det hör också till. Jag är inte den människa jag var innan och på något sätt ska väl det märkas.
De som varit vana att hämta något hos mig, få - är de som jag kanske aldrig träffar igen.
De som kanske tyckte att jag saknade något förr - är kanske de som vill vara med mig nu.
Och kanske tvärtom, jag vet inte?
Jag vet vad jag tänker, utemellan. Och visst tänker jag bland annat att de här svaga små människorna ska få se. Det måste jag vara ärlig och säga. De kanske också är viktiga i sammanhanget för att ge mig drivkraft?
Jag tänker iaf desto mer på alla stora människor som jag har och har fått runt omkring mig. De ska också få se.
Just nu vill jag inget annat än att slå en signal till föräldrar syster och Thomas sambo. Jag känner mig utanför eller eg för långt borta och det tar extra energi. Och det slår över så jag inte orkar eller vill-orkar för att dra till med ett annat uttryck.
Jag har fått en fri försändelse från Middagsfrid denna vecka, av vänliga orsaker/själar och det tackar jag naturligtvis för. Skönt med omväxling framför allt men också att varje moment jag kan minimera eller förenkla, slippa i min vardag är guld värd just nu.
I dag var det Ankbröst med jordärtkockspuré, eget vitlökssmör samt broccoli och haricort verts på menyn - mkt gott. Men som ni hör, en massa att göra för att få till.
Visst är det lite ironiskt att jag lyckats vinna på utlottningar och finner så fina människor efter den här tragedin (kanske mig själv också) men jag skulle ju 100 gånger miljarder vara utan allt om jag bara fick Thomas tillbaka. Men det förstår ni väl hoppas jag.
Min PT har ställt krav på mig. Jag måste nog ta och hitta min sko snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar