Först tänker jag varför skriver jag. Sen tänker jag att jag blir lite arg. Jo jag blir arg för att man inte "får" sörja. Ok, säger ni, vem säger det, klart du får sörja. Ok säger jag, jag vet, men.
Förr var det legitimt att sörja man var klädd i svart i tre månader och det var inget snack om saken. Och då var det heller inte tal om annat än att sörja under den tiden.
Nu. Man får sörja ok, men du ska också fungera normalt under samma tid. Alltså sörj du när kontorslampan är släckt, solen gått ned, vännerna gått hem, huset tystnat. Bara du rise and shine några timmar senare.
Det skär i hjärtat när pappa bekräftar bilden. Hur folk runtomkring tror att nu när det gått 2 månader då är man väl ganska ok? Och det här tror folk så fort du klarar av att vara "normal" i sammanhang igen. När du kan prata om annat och skratta för en stund. Men snälla ni, vi gör det för att vi dels vet att vi går under om vi inte kopplar bort det ibland men lika mycket för att vi vet att det förväntas av oss. Kanske inte just av dig personligen men av samhället i stort. Och samhället i stort består av många små som du. Alltså jag menar inte att du är liten men att många små blir en stor massa och att den stora massan, d v s samhället inte skulle vara en stor massa om det inte bestod av en massa små som tillsammans blir stora.
Jag har sagt det förr, det blir nästan värre. Finns inga "minnas med glädje". Vadå minnas med glädje när det var en skitans jävla onödig olycka!! Och ju mer man kopplar ihop trådarna, omständigheterna, saker står klarare - så blir det än mer jävligt att tänka på. Men, det får oss inte Thomas tillbaka.
Jo jag fattar, själva Thomas är ju en källa till glädje. Men svårt att få det till imperfekt och vara glad samtidigt. För det är ju i presens man vill känna.
Men det är alltså inte att jämföra med någon äldre släkting, vän som ändå levt sitt liv mer eller mindre eller någon som blivit sjuk där man tröstar sig med många goda minnen eller liknande. Eller gör man det ens då? Jag säger som min kollega sa "dödsolyckor händer inte ofta, våra hjärnor är inte rustade för det, varken att bemöta eller att råka ut för med någon nära". Det ligger något i det.
Tänk själva allt som följer med det..småbarn inblandade, gräva i tillhörigheter, ordna upp praktiskt både kring honom, hans familj, ens eget, det är utredningar, obducering, sorg sorg sorg. Och så finns det nåt som kallas framtid också. Well, återigen, jag ska inte jämföra sorg, den är så olika - men generellt.
Ser Skavlan. Tycker ändå Camilla Henemark är rar på något sätt. Förstår att hon inte vill prata om those days with the king vilket jag tror handlar mycket om både hänsyn som att det känns fel för egen del också. Ser inga konstigheter att det tas upp i boken ändå och jag hoppas hon drar in kulor så hon kan skapa sig ett värdigt liv igen.
Ulf Lundell. Jag har inte varit någon speciell, eller, jag är ingen speciell fan av varken hans musik eller böcker. Han skriver alldeles för utförliga och långrandiga meningar vad jag minns.
Men jag ser att han har vackra drag! Ta bort ticsen och hans uppenbara svårigheter att ..ja, hålla kvar ögonkontakt, känna sig bekväm i den där situationen. Och vilka bra säg om bitterhet och lycka.
Håller med till 100.
Och vad härligt att få leva och känna med naturen varje dag. Det är ju en sida av lycka alla gånger.
Men får man inte sörja tror jag alla gånger man kan bli bitter. Det börjar med att man blir inåtvänd på något sätt, eller världsfrånvänd om du så vill. För besvikelse slutar gärna så, och bitterheten tar vid. Att andras behov ska tillfredsställas före något så primitivt och känslostyrt. När vänner försvinner och verkligheten fortsätter som om ingenting har hänt.
När jag besökte Kanal 5:s hemsida i går så ramlade jag över Fråga Olle och ett avsnitt som rullar där automatiskt. Jag har aldrig sett Fråga Olle då jag känt lite "been there done that" men nu stannade jag kvar och såg detta avsnitt om trekanter och oralsex. Många åsikter och tankar fick jag, så det finns nog skäl att återkomma till det där. Men jag kanske borde se några avsnitt till först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar