Thomas i mitt hjärta, vilken smärta.

Åh vad ledsen jag är.
Sitter och messar runt som vanligt, prata orkar jag inte. Men så ringer T, Thomas flygarkompis innan jag hinner messa honom. Och då skenar ju allt iväg. Känslorna alltså. Jag förstår att han är hos Thomas och det gör mig både så ledsen och så rörd. Jag är glad att han vågar vill och orkar ringa till mig. Att han är hos Thomas.

Jag är så ledsen. Ni kan inte ana allt som rullar i mitt huvud, i mitt hjärta, i min själ, i mitt bröst. Jag testar alla olika tankar men inget är till tröst.

Så är det. Hejdå.