Jag har panik inför att sova. Jag gör allt bara jag inte behöver gå i säng. Jag vill inte vakna i morgon och sedan ska jag inte säga så mycket mer för då låter jag nog suicidal. Ni är så många som läser också. Varför läser ni? Vad tänker ni? Varför fortsätter jag skriva.
Jag har ingen bror längre?
Han fick sällan vila den pöjken. Alla som rev och slet i honom. Sällan någon som sa till honom att gå och vila du, det behöver du (kanske skulle han inte gjort det ändå). Hans vila blev att flyga. Tyvärr den sista vilan :( Usch vad hemskt det där lät, jag vet.
Det blev inte så täta besök till mig/oss efter att han blev pappa men en sak är jag nöjd över och det är att jag lyckades få honom att sova över när han t ex kört långa sträckor fast han kände stress och press för att åka hem så fort som möjligt. Jag ville och fick rå om honom. Men jag vill göra det igen. Bu.
Nu vill jag att min syster ska vara här. Jag vill rå om henne! Trycka i henne ett gäng lussekatter eller nåt annat hon vill ha. Laga middag, frukost, shoppa. Grina, skvallra och ..skratta? Umgås.
Fast min sköna säng som vi har sovit i många gånger tillsammans är borta. DET är helt galet det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar