Ok, nu ska jag skärpa mig, promise. Jag har haft min ledsna stund - i dag måste jag också tvätta, städa, få undan pappersarbete, sista chansen! - och - hitta min pulsklocka!
Om jag inte hittar den kan jag inte springa något mer..typ.
Varför ursäktar jag mig och min sorg? Jo för att jag vet att ingen förstår hur det griper tag och omkullkastar ens väsen på det sätt det gör. Och när man inte förstår tycker man att saker är obegripliga (make sense va ;)) och ifrågasätter. Jaja.
Jag har en annan historia som jag ska berätta för er, den är så tragikomisk att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Just nu är jag både arg och besviken. Och den handlar om vänskap och förtroende. Hur vissa människor hävdar i sten att de vill ens bästa men det finns inget som tyder på det. Snarare tvärtom om man börjar skärskåda. Och då måste man ju börja fundera på om det inte är dags att knäppa av den knappen i ens liv.
Men nu stundar annat, jobb t ex. Ha det fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar