Den här bilden gör varken något rättvisa. Det ska iaf föreställa en del av den pizza jag gjorde ikväll. Vi var så hungriga så att fotografera den redan på plåten hanns inte med haha. Jag har sagt förut att jag har massa glutenfria alternativ hemma sedan min mage var helt kaputt och jag misstänkte allt, och när det passar och jag får lust har jag också tänkt använda upp allt stuff.I dag blev det pizza på mandelmjöl, kokosmjöl och en hel del ost i degen. Gick dock inte hem hos ungarna. Jag använde anrika Västerbottensost till degen och om det nu var den som fick ungarna att tycka att pizzan var "för salt"? Jag hade heller inget bakpulver som kunde lyfta degen men det tycker jag inte alls gjorde nåt. Min fyllning bestod av renskav och getost (eg kaffeost) från Svartbergets getfarm utanför Arjeplog. Coolt. Smaken blev som en ngt mjukare halloumi :). I just love that getost och äter den mer än gärna som den är utan att he i den i kaffet även om det är kanoners det också. Saknade dock rödlök vilken hade förfrusit i kylskåpet denna gång.
Barnen ville i vanlig ordning ha skinka, ananas, banan och curry på sin del - samt en del med köttfärs. Mamma fixar förstås.
Alla dessa val
Vanligtvis tycker jag att "allt" händer på tisdagar. Det är föreningsmöten och olika gratisträningar som krockar med den traillöpning jag är uppbokad på. Nu har torsdagar kommit upp på listan. Nästa torsdag är det två föreläsningar jag vill gå på och ett träningstillfälle med chans att få tips från en riktigt duktig en. Gaah. Jag vill inte behöva välja. Få se om det blir något alls.Sorgen
Ni kanske tänker att jag skriver mindre om det. Ja medvetet. Det känns av någon anledning mer privat numer. Har antagligen med att göra att jag är medveten om att gemene man tycker det har gått en tid nu och därmed borde jag äh - skit samma. Den här veckan har jag träffat en del människor med insikt, kunskap och profession som påpekat det faktum att jag och Thomas var tvillingar och det därmed är en större förlust. Av någon anledning gör det så ont när andra säger det, lyfter fram det. Samtidigt som jag också är tacksam för förståelse, absolut. Men förstår ni om jag säger att jag tycker mer synd om mig själv, att jag känner att graden av jävlighet kan inte bli större? Jag menar jag tänker att om det nu var meningen att vi skulle födas som tvillingar, följas åt i unga år och börja sammanfläta våra liv igen nu när cirkeln börjat slutas - varför då skiljas åt mitt i allt?? Jag blir ensam kvar med alla minnen. Ingen att dela dem med nåmer. Mest sorgligt är väl att det är slut med att samla minnen. Ingen framtid, han som var så självklar. 2013 är ett år han aldrig fick uppleva. Slut, finito. Förjävligt. Fattar inte! Jobbigt också att kanske behöva försvara min sorg då det är svårt för andra att riktigt förstå vad som händer inom en. Jag visste ju inte heller innan. Kunde aldrig föreställa mig.Det var lite känslosamt i Lets Dance i kväll, deltagarna fick välja egna låtar om jag förstod rätt. Anette Norberg, som jag för övrigt kanske inte imponeras av så mycket, hade sin son på scen ikväll som mycket bra framförde Som en bro över mörka vatten. Det fick mina fördämningar, min upparbetade veckofasad att rämna.
Den låten sjöng jag på min dotters dop för att det var en dramatisk förlossning som kunde slutat illa. Jag sjöng den på en kompis begravning. Jag tänkte på den inför Thomas begravning men tanken stannade där. Men jag lovar, om jag bara hade fått en chans att göra nåt för att förhindra det som hänt, eller om jag så skulle behöva försaka något för att han skulle få leva - så bring it on. Jag hade gärna burit en del av hans bördor.
Jag fattar det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar