Blodig kanyl på toaletten.

På mitt jobb går det inte att komma in utan att slå in en kod. Kommer du via hiss måste du ringa på en klocka och larmet går om du försöker komma in via branddörren.
I går lyckades en okänd kvinna komma in, gå in på toaletten och injicera så det låg en blodig kanyl på golvet och blodstänk på väggarna. Hon hade snott C:s träningsväska och min fina rosa (dyrt inköpta) top samt min träningsväst. Ev en kavaj, måste kolla upp om den ligger här hemma el inte. Min bh låg dock kvar på hatthyllan..
Crazy.

 Jag har rultat till mig ordentligt nu så får jag inte tillbaka träningsmotivationen snart alternativt får den påtvingad (läs någon ser till att jag kommer iväg och tränar) - ja då är jag utom räddning. Ja.

Kom inte iväg till jobbet förrän klockan två i dag. Mycket tung morgon och fm. Var också väldigt lättgråten på jobbet men jag har fina kollegor, har det visat sig. De får också tårar i ögonen så fort jag säger nåt om mina känslor noterar jag. Blev lite ännu mer ledsen när jag fick ett mejl från dotterns fröken att M hade brutit ihop en stund i dag. Hon hade sett Thomas på sin "familje-portfolio". :(

Lite skratt blev det dock på jobbet när jag delgav ett par kollegor den sms-konversation jag fick i lördags. Jag hade ju nämligen inte tänkt på att kolla upp detta nr. Detta gjordes ju nu förstås och mina kollegor hittade honom på fejjan. Där skrev han minsann att han skulle gifta sig med en kvinna som var sänd från Gud och att han älskade henne så mycket. Hm..nästan så jag borde göra en vänförfrågan där och skriva något lämpligt.
Thomas-kopians fru har släkt eller något liknande med samma efternamn i samma "socken" så jag ser fram emot att eventuellt få höra något skvaller i morgon - världen är liten.
Oh vad han kanske kommer få ångra att han messade med just mig..*skojar

Har nyss pratat med söta mamma i över en timme. Gråt blandades med nåväl, nästan skratt i alla fall - men ett fint samtal.
Jag som satt och googlade på sorgbearbetning och liknande hela fm läste just att inte sällan så kommer anhöriga ifrån varandra av den anledningen att i och med att man är medveten om att man sörjer olika, är stark och svag upp och ned så är det lätt att man väljer att inte störa, inte belasta och till slut har man ju "valt" att sköta sin sorgeprocess själv. Och då kanske man absolut kommer ifrån varandra. Därför finns anhöriggrupper för sorgeprocesser på vissa ställen i landet för att få anhöriga att komma varandra nära (igen).
Jag kan säga att jag tror verkligen det kan bli så. Även för oss faktiskt. Därav extra skönt att ha ett bra samtal med mamma i kväll.