I morse försov vi oss här hemma. Det är pinsamt tycker jag.
Jag har aldrig haft problem med sömnen, att jag ofta valt att vara uppe länge/sova lite det är en sak men att inte kunna somna är ju ett stort problem. Jag har allehanda apotekspiller för att sova, och sova länge men jag vill helst inte ta dem.
Dricka vin testade jag ett tag men jag måste alltid äta när jag dricker vin så tjohej det var ingen bra idé. Vin funkar heller inget bra när man är ledsen faktiskt, alltså gråta och dricka vin ihop klingar inte.
Och att sköta tider är ju väldigt svenskt och speciellt för oss 70-talister, eller kanske hela eran? Så det har jag ändå klarat den här perioden, varför detta bakslag?

Hur som helst, barnen kom ungefär 20 min för sent på morgonen och jag tror de får en prick för det som följer med dem uppåt i åren. Jaja, kanske ingen jättebigdeal men det var ju mitt fel och det tycker jag är orättvist mot dem.

Jag började se en film i natt för att försöka tänka på något annat. Det gick väl bra ett tag men är man ledsen över något är det lätt att hitta det i allt man ser hör och läser också.

Jag har inte pratat med mamma sen Melodikrysset. Inte för att jag inte vill, jag vill inget annat - men det tar emot. Jag vill inte vara med något mer. Jag vill ha ett slut på det här! Förstå vad energikrävande liv vi lever. Det knappa liv vi lever.Thomas kom tillbaka!

Syrran och jag messar till varann. Vi vill nog också prata men orkar liksom inte. Det blir väl för nära.
Thomas (och min) barndomskompis ringde. Det var lite fel läge och sedan kände jag att jag inte skulle orka prata/ringa upp.
Jag har varit så social i helgen och det kostar.

Men jag är så tacksam ändå.

Kram