Du är vad du tränar. Hm. Och jag som köpte kort på badhuset. Alltså jag vill inte låta fördomsfull eller nåt men man har ju sina favoritställen. Jag trivdes bra på Delta. Att det går omkring SvampBobfyrkanter och kvinnor med för manliga drag där bryr jag mig inte om, samtidigt är det tillräcklig gemytlig stämning och jag har lärt mig maskinerna. De här attitydpropparna finns överallt, till och med på badhuset, så de går nog inte att välja bort.
När jag kom från Luleå och veckorna gick, jag kunde inte förmå mig till att träna, ens komma mig för att göra nåt vissa dagar - ja en av dessa dagar efter dessa dagar då jag tyckte jag hade bestämt mig för att stoppa schangseringen - då gick jag och köpte kort på Stockholm Stad. Visst låter det bra med att få bada, styrketräna och gå på gruppklasser, ett kinderägg liksom men det är inte jag ändå, numer. Jag springer väl mest och går på gym ibland - mer behövs inte. Någon dansklass då och då vill jag nog ta då jag älskar den energin men den tanken har ju inte ens funnits på kartan denna höst. Musik gör mig inte glad precis men funkar ändå att ha i lurarna sedan några dagar tillbaka.
Jag har sagt det förr, man blir folkskygg och därför ville jag inte köpa kort någonstans där jag tränat förr. Vilket exkluderade Balance, BIM, SATS, Worldclass, Sportlife och Delta. Jag ville inte riskera att träffa någon jag känner, vare sig träningskompis eller instruktör, och jag känner ju en hel del nuförtiden. Det är ju inget personligt det är bara en bieffekt av sorg helt enkelt. Lättast har det varit att träffa kompisarna från BAMM så även om man kan undra hur jag kunde ta mig dit så är det något som underlättat tiden efter.
Det har gått över en månad sen jag köpte kortet och först nu har jag kommit igång med att träna. Jag är inte jätteförtjust i gymmet på Eriksdal och någon stämning är inte att prata om (fast Billy som visade mig maskinerna är gullig) men det får funka ett tag nu.
Ok om jag ska vara lite fördomsfull så är det nog så att nivån på gruppklasser är något lägre på ett sånt där "folkligt" ställe. De lockar inga superinstruktörer direkt. Jag tog en dansklass i går (!), det var en ok intensitet och instruktören var gullig. De flesta flåsade dock som förgjorda medan jag var hyfsat oberörd. Vilket understryker klientelet där eller om jag ska tänka att min dekadens inte är total. Men kilona vägrar flytta på sig.
Tur att alla försöker snacka sönder öronen på mig här hemma nu för egentligen är jag rätt dämpad. En kompis upplyste mig om att det gick ett program på Kunskapskanalen om att förlora sin tvilling - dels var det för sent för att se men jag pallar inte att söka upp det just nu ändå. Få se om jag orkar se reprisen på tisdag i stället. Hon sa att hon fann det väldigt intressant att få veta vilka starka band tvillingar har, det hade hon inte förstått innan. Då säger jag att det nog är först nu jag själv förstår hur starka band det faktiskt är. I alla år har jag fått höra; "oj har du en tvillingbror, det måste vara speciellt" "Tja.." har jag då svarat, "jag vet ju inte om något annat."
Men om jag hade förstått hur starkt det är då hade jag sett till att vi utrustat oss med kedjor så vi inte skulle fått gjort något utan den andres tillåtelse. Ok jag överdriver. Men det känns hårt att få gå igenom detta. Varför föddes vi som tvillingar om det här skulle hända?
Det är såna påminnelser hela tiden tillsammans med alla julförberedelser som gör att jag dippar hit och dit.
Thomas älskade snö, december och jul. Familjeliv. Som jag.
Nä nu får vi gå ut med vår helghund, handla och äta innan vi tar lördagkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar