Nu har lugnet lagt sig. Jag tycker det har varit en väldigt intensiv helg fast vi bara varit hemma. Men att ta hand om en hund, leta fram julpyntet (vilket gör att man hittar en massa andra saker man börjar bry sig i), baka peppisar och lussisar, tvätta, ha kompisar till ungarna här, ha matgäster, se film ihop - ja det räcker till.
Så nu är jag rätt spak. Men jag tycker uppriktigt att det är synd att jag inte kommit mig ut på en liten löprunda, alla dogwalks till trots. Samt att jag inte hittat eller sökt min pulsklocka.
Förstår inte dem som ojar eller beklagar sig över att det kommer snö? Ok, gamla människor där skottning och halka blir ett riktigt problem men resten? Det blir något torrare luft och därmed lättare att klä sig mot kylan, det blir inte lika smutsigt, det blir ljusare och även miljön gynnas. Folk blir faktiskt generellt gladare, kanske för att ungarna får något att göra eller så grinar de mot kylan? ;)
Det är ju faktiskt vackert med snö också.
Jag kan med gott samvete säga att jag nog bakat Sveriges godaste lussekatter. Barnen fick skapa och de gjorde allt från varmkorvar, gråsuggor, sniglar och värmeelement?
Sen gjorde jag världens godaste älgrätt, liksom en blandning mellan skav och gryta. Å det gjorde jag liksom i en handvändning när det blev klart att våra gäster ändå inte tackade nej till mat också, förutom adventsfikat alltså.
Det händer mycket olyckor, tycker ni inte? Det gör mig matt också.
Hundens matte ringde och frågade om vi ville ha kvar honom tills i morrn fast de är hemma i kväll och typ bor 10 meter från oss. Inte oss emot trots att de där vita håren flyger överallt och etsar sig fast i tvätten flera veckor efteråt. Typ. Han har det bra här. Och nu har ungarna övertalat mig att han ska få sova i min säng sista natten, tillsammans med oss allihop..jaja, det är väl bara att krypa ned då.
Blir nog mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar