Hoppsan, fick ett sexmejl nyss och det var ju smickrande. Fast det var en gammal synd som bor i Göteborg numera what to say what to say. Ja hallå jag menar inte att jag skulle invitera till något om han nu hade bott närmre, fast själva tanken hade nog blivit mer intim om så vore. Men nej, det hade inte varit aktuellt ändå.
Vädret i dag inbjuder ju dock till tankar om att vara insnöad i en fjällstuga, vara "tvungen" att tända en brasa och "ha mysigt" med den du har där *frikort, partner eller någon helt annan*. Ja i dag behöver du inte ens vara i en fjällstuga du kan vara på Fjällgatan, i Björkhagen eller någon helt annanstans i Sverige.
Konstigt, varken min knopp eller kropp vill eller kan tänka på Thomas, på det som skett, just nu. Visst jag känner obehag som alltid när tanken rör mig men sen är det stopp, jag tillåts inte tänka mer. Det är som gelén som vattenlagda linfrön omger sig med - en ointaglig hinna. Reglerar kroppen det där själv efter en tid som en slags överlevnadsstrategi? Märkligt och lite obehagligt också, kraften i en förträngning..?
Få se hur det blir i kväll, i morgon. På fredag.
Jag tycker det är härligt att flirta och bli flirtad med. Både med män och kvinnor. Jag ser det inte som någon motsättning till något utan bara en hyllning till livet och till oss människor. En vilja att bekräfta och att bli bekräftad. De som tror att man inte kan eller ska flirta när man ingått något slags kärleksåtagande (commitment låter ju bättre) tror jag i längden blir känslostörda, bittra, elaka eller notoriskt otrogna.
Och är man singel så tycker jag att man kan knulla på om man så vill. Varför stör sig folk på det? Sex är lika viktigt som motion ur ett hälsoperspektiv så länge det är konstruktiv sex så att säga. Och det är ju härligt och bekräftande så må inte dåligt över att du vill knulla. Ligga. Älska. Ha sex. U name it.
Det är ju mer sorgligt att folk slutar att knulla i ett förhållande i så fall?
Det var en artikel härom dagen där någon professor uttalade sig om att vi människor inte är skapta för monogami/ bara leva med en människa. Nåt sånt. Jag läste faktiskt inte artikeln och med den knapphändiga rubriken ska jag heller inte uttala mig för mycket. Jag vet inte, det handlar väl mer om åt förmågan att utvecklas åt samma håll och på samma nivå och/eller vara nöjd med det man har och känner ? - jag företräder inte heller otrogenhet, absolut inte och jag har heller aldrig varit otrogen även om det säkert ligger till hands att tro det. Ok jag har kysst någon annan i ett förhållande. Men den personen jag var tillsammans med var faktiskt väldigt dålig på att kyssas och det här var i upprinnelsen men tja så var det iaf.
Däremot så uppmanar jag till mer kommunikation och insikter om att allt är inte svart eller vitt. Här i Sverige så tycks många söka efter tecken på att förhållanden håller på att gå i kras, att det är dåligt osv. Om man pratar med någon annan man för länge så flirtar man - är lika med - det krisar i förhållandet. Gör man saker på egen hand - är lika med - man börjar tröttna på sin partner. Man sover med någon annan - är lika med - absolut otrogen/man knullar!!
Vem är du att döma? Vad vet du? Det kanske är precis de bästa förhållanden som står bakom ovan nämnda scenarion?
I mitt sätt att se, de som tror att de måste prata om sin partner titt som tätt, ha med sin partner på allt, överdrivet markera avstånd för att inte man inte på något sätt ska kunna tro att personen är attraherad eller gillar ens sällskap *för det är ju jättefarligt och big NO NO* - det är dem som är mest i riskzonen, mest osäkra och inte alls trygga i sin partnerroll.
Jaja, visst vill man ha med sin partner på det mesta, gemenskap bygger på gemensamma minnen men läs nu inte in allt i absurdum - det handlar ju om hur länge man varit tillsammans också, ifall man är i samma bransch, samma intressen men, också hur mogna vi är och hur mycket tillit vi har. Förmåga att ge varandra utrymme till egen tid, egen utveckling, nya inputs. Man dömer andra efter sig själv?
Kärlek är att hålla handen öppen. Och inse att inget är mer rätt eller
fel, reglerna skapar man själv, tillsammans. Och så länge man är överens så är det väl
rätt? Problemet är väl att många förhållanden haltar just där, att båda inte har samma inställning till förhållandet? Kanske något som blivit med tiden.
Märkligt nog så verkar det mest ofarligt när två s k upptagna personer står och pratar med varandra eller har kontakt i eller utanför jobbet. Är en singel per automatik mer potentiell risk mot ett förhållande, för en attraktion?
Vi är väl människor allihopa, du och jag, oavsett om vi är upptagna eller singlar?
Ja, singlar vill ha allt som rör sig verkar folk tro. Man är bara ute efter att få ett förhållande, likt alla som har ett förhållande helst vill vara singlar, eller? Om man inte går ut så sitter man väl hemma på nätet. Om man pratar och skrattar mot någon är man intresserad, vill knulla med vederbörande. Check. Kanske är det något fel på en om man är singel. Troligen någon slags störning som inte upptagna människor har. Men förmodligen ändå lite hetare och bättre sexliv. Singlar är livsfarliga personer som kommer stöta på min man/kvinna ifall de kommer för nära.
Vill bara ut och möta snön mot ansiktet. Kämpa mot vinden. Få trötta ben. Ta ett kampsportpass med adekvat motstånd. Ingen glädje, bara glädjen att få fightas.
Kanske vill jag slåss mot någon som bryr sig om mig. Som låter mig boxas och brottas, möter mig med mod, sedan lugnar ned mig, klär av mig och ger mig det jag inte förstår att jag också behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar