En enkel men personlig fråga så här på morgonen skickade tillbaka mig till beskedet om olyckan och all ångest därikring. Inte lätt det här med om man ska förtränga eller "bearbeta." Bearbetar man varje gång man går igenom olyckan i huvudet, med någon annan eller varje stund, grej, minnen där man blir påmind om saknaden?
Jag vill så gärna göra de där sakerna jag har både tänkt och bestämt mig för att göra för Thomas skull, jag vet bara inte när jag ska kunna ta tag i det.
Det finns en rädsla i att också bli duktigare på att förtränga för det märker jag att jag har blivit. Vad är bra vad är mindre bra i det här?

Andra saker som jag blir så trött av är att nu ska man kolla skridskor, luciakläder, det är inbjudningar till det ena och andra och på fredag. har jag ingen att höra av mig till kl.11.28.