Komplexa komplimanger

Är det svårt att ge komplimanger tycker du? För att du inte "tänker på det" eller för att du inte har nåt bra att säga eller känns det fånigt? Vill man kan man ju höra komplimanger mellan raderna ibland men det är ju tråkigt att vara på helspänn hela tiden. Umgås man med en person som hela tiden själv talar om hur bra hon eller han är så har man kanske ingen lust och den som alltid säger emot när man ger komplimanger föder väl heller inga barn.

Min kompis har en ny dejt. Hon är van att få komplimanger och naturligtvis stör det då när denna nya inte direkt ger några. Hon, liksom jag anser inte att man behöver överdriva det där med komplimanger men komplimanger hör till. Speciellt i en kärleksrelation. Efter att själv åtskilliga gånger gett honom komplimanger och bekräftelse känner hon sig tvungen att höra sig för. Han svarar då "jag är lite sparsam med sådant". "Men om jag verkligen säger något så vet du att du kan lita på det".
Ok i sak köper jag ett sådant svar, det är ju så jag också fungerar i det stora. Det vill säga att jag går inte omkring och ljuger i någon att de passar i något som de inte passar i, att någon är duktig som jag inte tycker är duktig osv men om du väljer att dejta någon så torde det till största del bero på att du tycker om denna person. Om du tycker om en person så finns det väl massor som berör och tilltalar dig hos denna person.

Det är väl för f-n när man dejtar det är naturligt att ge och få komplimanger?? Med åren vet vi ju hur det går, man får påminna både sig själv och sin partner varför man en gång valt honom/henne.

Jag hade också en dejt där jag inte direkt fick några komplimanger. Men han tog i mig mycket och vi gillade ju att prata med varann minns jag och vi hamnade också i säng en dag. Inte ens under akten kom det ur honom något. Han kunde väl åtminstone sagt att jag var skön! Själv tyckte jag att han var dålig på att kyssas och inte så mycket mer att ha heller. Så efter det fick han inte mer av min tid. Och om jag tänker efter så sa jag nog heller inget bra.

Vissa komplimanger vill man dock inte ha. Jag har en granne, ja ni vet, 74 åringen (han har fyllt år). Han låter mig alltid få veta i vilket skick han tycker jag är i. En dag kan han säga " du har inte tränat så mycket på sistone va" vilket förstås betyder att han tycker jag är ur form (och det var ju ingen komplimang heller iof). Andra dagar "jag ser att du tränar på". Eh, jag vill inte bli påmind om att jag har hans ögon på mig hela tiden. I´m sorry*. Vilket osökt får mig att tänka på alla yngre män som jag helt förtjust talar om för att "vore jag yngre skulle jag äta upp dig, stöta på dig, hoppa på dig". Ja säkert nåt sånt säger jag, sliskiga käring.

Jag har inga problem att ge komplimanger. Det händer även om jag ser någon tant på tunnelbanan som så käckt har klätt sig matchande. Sånt ska uppmuntras! Ok en gång dejtade jag en kille som överöste mig med komplimanger jämt så jag hann liksom aldrig återgälda det. Det tänker jag på fortfarande. Mycket jag ville ha sagt till honom. Och hur hans ord boostar mig fortfarande.
Vissa ger också bakvända komplimanger. Har inte jag hört "du är så mångbegåvad" (fast sagt surt), " du är söt men inte när du skrattar för då får du så tjocka kinder", "åh vad du är energisk" (ni som känner mig vet att jag inte är neurotisk alltså är det en komplimang till att jag tränar mycket tänker jag) samt att jag utlöst behovet hos några att komma fram till mig och säga "i dag sprang jag snabbare än du". Jag tog  illa upp men vill man så kan man ju ta det som en komplimang. Och så är det ju också, många som vill väl men vi tar det på fel sätt. För att vi har låg självkänsla, andra preferenser eller en dålig dag bara.

Jag har en annan vän som numera är skild. En av orsakerna till skilsmässan (nåja en av de mindre) var att hon tröttnade på att aldrig bli uppvaktad. Jag tror inte hon ens fick en blomma på alla sju år. Om han var på väg till affären så kunde hon säga "köp nåt gott till mig". Det låter simpelt men har man varit tillsammans med någon länge så borde man snappa upp dels vad ens partner blir glad över och dels vad de tycker om. Och hon ville bli överraskad, inte tala om vad han skulle köpa. Han kom aldrig hem med något som hon tyckte om.
Komplimanger var han dock väldigt bra på men de å andra sidan kvävde nästan henne. Så komplimanger väger ju inte upp allt annat menar jag.

Komplimanger och receptivitet betyder i alla fall inte att man är svag och såld på något sätt. Tvärtom. Och tar någon din komplimang på fel sätt så är det inte ditt ansvar. Du ska heller inte ge en komplimang bara för att ge men i ett umgänge så krävs ett flöde och finns inte komplimangerna i dig för den människan så kanske du ska fundera på varför du har med honom eller henne att göra.

Men visst, komplimanger kan absolut vara svåra att ge och framförallt svåra att ta emot. Ut och träna!



* Jag tycker dock det är skönt med rättframma personer.