Egosvin.

Jag vet att jag ofta återkommer till att vara ego. Både ego individuellt som överlag. Världen alltså.  Det är när det blir för många egon som världen bokstavligen kommer gå under och varför ska egon få sola sig i glansen av alla som också tänker och gör något för andra. Så tänker jag. Jag är fascinerad av egon inser jag. Hur de bara kan ånga på år efter år utan eftertanke, insikt eller - samvete?

Egon har ofta ett fadderbarn, ger pengar till nån hemlös ibland och ger dricks på restaurang. Och låt er inte luras av den där "generösa" vännen som alltid bjuder hem på fika, gardenparty eller parmiddag. Det kan vara en annan form av ego, se-på-mig egot. Den där showoffmänniskan som vill framstå som bästa värdinnan, få ordet spritt om grymmaste hemmagastronomin eller största barskåpet. Många gånger kan det faktiskt förväxlas med ett enormt bekräftelsebehov.

Alla har vi nog varit med om njutningsegot i sängen. Familjer har alltid nån som är mer ego än de andra. Liksom på jobbet. I vänkretsen.

Tro inte att egon förstår att de är egon. Egon har ofta en annan inställning till saker, en annan verklighet än icke egon. Den verkligheten stavas De själva med stora bokstäver. För dem är det självklart och av den anledningen ser de heller inte skogen för alla träd.

Jag kan tycka det är synd om egon. Oftast blir de ju avslöjade i form av att personer tar avstånd. Showoff-egot kan alltid överleva eftersom människor per definition alltid gillar att bli bjudna på saker och då kan man stå ut med att lyssna om senaste kaklet, nej jag menar inte kacklet även om det ingår - se nya bilen, höra allt ev skryt osv. Men det där egot som alltid överväger ev egna fördelar, inte uppoffrar sig, inte har någon inlevelseförmåga, inte orkar bry sig om andra, har alla ursäkter i världen till att inte höra av sig förrän de vill nånting själva - de är läskiga. Trotsigt så försvarar de sina ståndpunkter och "ingen tänker på mig varför ska jag tänka på någon annan" eller "jag måste få göra det här" eller "jag kände inte för det" är liknande ursäkter. Jag, jag och jag.
Ibland är det som sagt befogat med ett jag, jag, jag. Men nej inte alltid. Det är ofta små människor de här egon.

Vad jag eg ville skriva om var just ett nätverk jag är med i. Det nätverket fyller ett mkt gott syfte och tanken var nog bara bra. Men till stor del har det utkristalliserat sig till en bunt egon ! som bara fyller forumet med att lägga ut sina bloggar och inte då föregå med gott exempel att t ex engagera sig i de andras tankar, idéer - spinna vidare på debatter eller åtminstone för fan gilla andras inlägg, bara som en uppmuntran, en "jag ser dig." Nej rad efter rad så är det okommenterade eller ogillade inlägg men nog fasen tror jag att många ser till att hålla koll på varann, sno varandras idéer utan att ge cred. Naturligtvis. finns undantag men överlag ser det ut som jag beskriver. Det är sorgligt men sant, så ser det ut. Och som en spegling av övriga samhället så är det förstås de som är mer "kända" i jämförelse som får kommentarerna och gillandet. I bästa fall. Konstigt, det är ju inte de som har de bästa sakerna att säga per automatik, inte sant.

Jag tycker det är skrämmande. Jag tycker det är skrämmande att rädda, besvikna inlägg och misslyckanden får mer uppmärksamhet än annat. Visst det behövs pepp och stöd i allra högsta grad då det skriver jag under på - men även när man känner sig stark och glad och framgångsrik är man rätt ensam. Eller hur?
Sluta vara så ego, "rädd om ditt hus" och våga stå upp för andra även om du är den som är först. Bryt marken, klappa en vän på axeln och skotta uppfarten åt en granne nån gång. Laga mat åt den passiva väninnan eller sparka ut syrran på bio medan du passar hennes unge. Om du ändå åker iväg och handlar fråga nån annan om du ska köpa nåt eller om hen vill passa på att hänga med.

Se världen och din närhet som bästa nätverket som du kan behöva när som helst. Som också ska kunna få behöva dig ! Word.