Vad jag saknar min bror. Det där enkla, självklara som blir så tydligt när det inte finns längre. Det man inte kan förbereda sig på innan det sker. Ja jag ska inte skriva så mycket om det, jag tjatar om det hela tiden samtidigt som jag bryter ihop så fort någon skriver "Kära Camilla..jag beundrar dig, du är så stark.." etc. JAG VILL INTE VARA STARK!! JAG VILL INTE VARA BEUNDRANSVÄRD!! Jag vill inte hyllas för att jag är "ärlig" på fejsbook eller här för den delen! Jag skriver inte alltid när det händer bra grejer på fejsbook heller, jag använder inte fejsbook eller bloggen som en show off!!
Förlåt, det är klart jag uppskattar, blir glad och rörd och varm när ni hör av er, bryr er tro inget annat men det är så smärtsamt!
Ah jag känner att jag är extra blödig nu vilket har både med att barnen är borta, de första dagarna utan dem är alltid konstiga/övergångsperiod och också att jag ska ha mens.
Så många som är plumpa också. Jag förstååår att det är i all välmening men att tro att jag vill festa, sjunga, happy living nä. Att komma med kommentarer om att det är "skönt att jag skriver när allt inte är bra också" - eh vi pratar inte om någon tillfällig dipp för hjärtesorg, jobbekymmer, stress, kompistrubbel..det är en sorg över någon mycket nära som lämnat jordelivet tragiskt (!) (= statisk, konstant, evig) som jag måste lära mig leva med. Och som jag sagt tidigare, det är inte bara en sorg över någon som förolyckats utan allt annat som kommit med det :(.
Men visst har jag roligt här och där och jag skulle faktiskt gärna gå på standup i kväll, få se om det blir så. Det är ju inte såå illa att jag inte uppskattar glädje, humor och att må bra.
- finns också någon som gjorde det smaklösa valet att skriva att jag "har fått ett större djup"/"något som syntes i blicken" - behöver jag kommentera det mer än så?
Nä förlåt igen! ;) - jag ska inte döma. Men vissa vänner kommer och går, kanske få som består? Förståelse och empati bygger verkligen inte på hur länge man känt varandra eller ens har för relation och blodsband (!) har jag märkt utan det har endast med vilken erfarenhet, förståelse, känsla och insikt man har om livet och andra människor. Hur mycket man är villig av att ge av sig själv/offra sin egen bekvämlighet.
Nu! ska jag torka tårarna för denna stund och fortsätta med dagen som trots allt började kreativt. Hoppas jag får mens snart också så lugnar allt ned sig och sen ska jag dricka vin, älska vilt och ta emot andras välvilja resten av sommaren.
Jodå att få till träning ingår också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar