Twitter.

Bara ordet får mig ont i huvudet. Twitter. När jag fick en invitation av min egen son (!) förra veckan höll jag på att ramla av stolen. Ni vet den där dagen när barnen går om er själva. När ni måste ta reda på fakta i stället för att servera den om ni förstår. Och vill hänga med.

Jag gick inte på det men frågade min son varför. Jo han ville följa nån jättebra kille som har världens bästa spel eller nåt. Ok.

Jag har en kompis som anmält mig till Tough Viking via Metro. Jag vill inte köra Tough Viking. Nu tror ni att det vill jag visst det, för jag är den typen och har ju kört militärträning, Tjurruset osv. Men nej jag vill verkligen inte. Jag vill inte bli kall, jag vill inte få elstötar, jag vill inte att det ska börja brinna i mina byxor. Inte i låren heller för den delen. Jag vill helt enkelt inte. Har ingen lust.

Men uttagningen sker i dagarna och Metro kommunicerar bara via Twitter. Va fan gör jag? Jo i brist på annat och speciellt i omdöme så aktiverar jag ett satans Twitterkonto (man kan tydligen göra det trots att de vill att man ska följa 5 kändisar, 5 ytterligare kändisar och sen 5 kompisar etc det tar aldrig slut om du inte stänger ned skiten). Jag är inte intresserad av Twitterkonto! Jag fattar inte vitsen! Jag tycker ändå samhället går mot ett sånt jävla egofixerat, egocentrerat, ego ego ego tänk att Twitter gör det fan inte bättre.

Jag aktiverar kontot för att kunna skriva till Metro och fråga om de som kommit med fått veta så vi andra förstår att vi inte kommit med. Och nu väntar jag på svar likt 80 talets vånda vid telefonen. Med skillnaden att jag vet rent förnuftsmässigt att jag antagligen får en liten ping när någon svarar på min tweet. Tweet!!!???? Har ni hört, jag vet till och med att det heter tweet, som svar liksom.
Jisus jag är fucked up.

Och det värsta är att om jag får svar att de som kommit med fått veta och jag därmed förstår att jag inte kommit med då kommer jag säkert undra varför jag inte kom med för!
Fast jag VILL INTE vara med i Tough Viking, jag vill bara komma med i uttagningen.

Får trösta mig med att jag inte vet vad min kompis skrev i motiveringen, om min erfarenhet eller ev förmåga. Det måste ju vara där det sitter inte sant. Så tänker jag om jag inte kommer med. Om jag kommer med måste jag väl ändå kunna tacka nej?