Gör om gör rätt.

Jag startade morgonen rätt. Gick ned till bryggan och avnjöt frukost, samtalade om högt och lågt mest essentiella saker. Viktiga grejer. Det får mig att inse att jag måste verkligen på allvar ta mig själv på allvar vilket innebär att jag måste börja ta hand om mig. På allvar.

Citronmeliss från trädgården.

Jag har varit med om en hel del olyckor som fortfarande sätter spår i min kropp/stör min kropp, jag har varit med om en mycket trasig människa/relation som ledde till överdimensionerad vårdnadstvist, bodelningsdrama och nu förlusten av min andra halva. Det är sammantaget långt mycket mer än vad de flesta får bära i sitt liv.

Jag vet också genom människor jag träffat och intervjuat, att t ex cancer ofta sätter sig hos människor som haft trauman*. Jag har haft flera. Jo, inte som jag medvetet säger eller påstår men trauman för kroppen, sen att jag utåt kunna hantera det och jag själv inte tycker det påverkat mig så mycket om du skulle fråga - men om du frågar kroppen.
Jag har haft min cysta i halsen och jag har mina cellförändringar i hjärnbarken el nånstans där, efter hästolyckan. Det är inte cancer säger läkarna nu, men vem vet vad det kan bli. Jag säger inte det neurotiskt eller hypokondriskt men jag vet att det är jag som själv måste se till att kolla upp det där då och då.

Förlusten av min tvillingbror är ett jättetrauma. Ett trauma som syns och hörs. Min kropp är stressad och pressad.

Vårens scanning av kropp och hjärta har dock visat på många jättefina värden. Jag är just nu ingen riskperson vad gäller hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes eller nåt sånt. Mitt arbetsEKG är bättre än vilande vilket bara talar för att träning är något jag bör hålla på med oftare. Och jag är tacksam. Tacksam att min kropp ställer upp trots att jag har mycket motgång, otur eller dålig karma whatever du vill kasta över mig. Jag måste ge tillbaka och vårda det jag har just nu.

Jag kan njuta av sex och träning men kanske inte av väder och blommor än. Jag mår bra av att träffa människor som är sanna, människor som vill och kan släppa på gardet och har självdistans. Humor och glädje. Djup och allvar. Som förstår vad som är viktigt och inte. Som är öppna och generösa. Som vågar vara. Som gillar mig.

Det är så jag ska läka. Jag måste också våga. Våga välja bort det som inte är bra, de som inte är bra. De som inte vill mig väl eller gillar det sättet jag är på. Allt för mycket vill jag passa in och behaga andra, jag är egentligen mycket friare än så.

Nu ska jag bli mig själv mycket mer. Våga vinna. Är ni med mig på min resa? Ska bli spännande att se.

På vägen hem plockade jag citronmeliss här nere i trädgården. Förstår ni vilken hälsoväxt? Jag kunde inte förstå vad jag på känn plockade men se här vad jag hittade för info - som klippt och skuren för mig juh (hur man verkligen kan veta om det är så är en helt annan sak):

• Den reducerar oro och stress
• I en studie upptäcktes nyligen att den förbättrar koncentrationen och förmågan att utföra ord- och bild-uppgifter
• Citronmeliss hjälper vid orolig mage och förbättrar matsmältningen
• Den är kramplösande och kan användas mot mensvärk
• Citronmeliss sänker pulsen och blodtrycket något, och den kan användas mot hjärtklappning
• Den främjar avgiftning genom att påverka levern och gallblåsans funktion.
• Den kan användas för att minska sköldkörtelhormonnivåerna och symptom på hypertyreos, men kan paradoxalt nog även för att höja sköldskörtdelhormonnivåerna vid hypotyreos, eftersom citronmeliss stärker sköldkörtelfunktionen snarare än at stimulera den. Det gäller dock relativt lindriga fall
• Citronmeliss är antibakteriellt, feberstillande och främjar immunförsvaret
• Det är energigivande och lindrar vid kroniskt trötthetssyndrom
• Te på citronmeliss sägs lindra migrän
• Det innehåller höga halter av selen, och även antioxidanter 

*Det är en vedertagen "sanning/konklusion" inom rehabiliteringssvängen baserat på patienters bakgrund. Hör efter själva om ni tror att det är mumbo jumbo.