Nåväl. Att ta hand om sig behöver ju inte betyda att man slutar äta pizza och choklad? Det är inga livsmedel min kropp behöver och inte det där utskjutande muffinsjäset speciellt. Men när jag plötsligt lämnar tvätt och matlagning för att träffa en sedan länge inbokad dejt, jag tror sedan 2010 nästan - och därefter tar mig till stan för att hämta ut nrlapp och där träffar en annan kompis och hänger med henne en stund för att sedan cykla hemåt igen. Ja men vid det laget inser jag att jag inte ätit på länge och jag behöver äta. Provsmakningen på ICA räckte liksom inte. Jag inser att trots mina fina ingredienser hemma så orkar jag inte vänta. Mer än en stund på pizzerian förstås. Vilken logik!
Var det inte jag som skulle äta av det jag hade hemma? Var inte det min utmaning medan barnen var borta så säg.
Jag ska ursäkta mig med två saker. 1. Jag kom på att jag är anmäld till ett terränglopp på söndag och jag ska också träna i morgon lördag, två hårda pass - jag behöver energi. Pizza är klassiskt för det traditionellt mentala (förnuftet är bortkopplat och helgstängt). 2. Det finns alltid en morgondag tänkte jag skriva här men det var ju dumt. Jag ångrar inte alls den här pizzan. Jo lite. Nej. Eller. Nja. Eller nej. Jag var inte sugen på lax, jag hade inget färdigt kött, jag ville inte bara ha vegetariskt och jag ville pimpa min trötta och spända kropp.
Men att pizza skulle vara bäst för det påstår jag inte.
Nu är jag mätt å belåten men får kolhydratschuwimmen så jag knappt kan hålla ögonen öppna. En liten nap kanske och sedan rycka upp sig igen?
 |
| Mixar rödbetor och gul lök å lite bindemedel |
 |
| Quinoan ligger i blöt |
 |
| Oh här är det som sedan blir rödbetsrutor färdigt. Och goa laxen som jag passade på att göra också. |
 |
| Ska rosta både solrosfrön och hampafrön till ett par andra grejer. |
 |
| Min lunch. Rödbetsruta, quinoa, lax och lite sallad m rostade hazelnuts. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar