Pust. En vän och granne messade och frågade om jag ville komma över på en espresso. Min första tanke var NEJ, då får jag en massa frågor och jag vill inte. Men jag skrev i stället och frågade om hon hade lust att följa med och handla. Så hon hämtade mig och vi åkte inte till närmaste ICA Kvantum utan till ICA Maxi vid Lindhagensplan där jag inte borde stöta ihop med någon annan än möjligen min senaste dejt. Men jag utgick ifrån att han jobbar :).
Hon behövde bara krama mig så sprutade tårarna. Och sen hulkade jag ur mig det mesta, relevant som irrelevant. Shit, trodde jag för en stund att jag borde klara mig utan att grina :(. Hur ska jag klara av att möta resten?
Handlade för 1300 spänn, 4 kassar och ett toapapperberg. Bra om jag slipper åka och handla på ett tag.
Ganska stolt att jag vågade be om något. Men det kanske inte händer igen.
Missade tyvärr en utlottning av en gratis Middagsfridsvecka för att jag inte hade ljudet på mobilen. Är det någon gång jag hade behövt en sån tröst/uppmuntran så är det nu - helvete vad jag har otur hela jävla helvetes tiden.
Och Systemet missade jag att gå till. Kanske lika bra.
Och trött är jag - som en kulting. Det är ansträngade hörni, att vara ledsen. Att vara glad ger en massa endorfiner men det här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar