Typ..

- Simon, ta inte den där tröjan i dag igen. Jag måste få tvätta den.
- Nej jag vill ha Thomas på mig.

[Mamma hade gett Simon en tröja med trycket Fjällflygarna, Thomas gamla tröja från 80-talet - då Simon inte hade någon ren t-shirt. Detta berättar Simon..]

Tröjan når Simon till knäna.

- ..och Thomas skrattade när han såg mig och sa "det där är ju min gamla tröja"..

Tårarna rinner. Det här sas ju bara veckan innan..

- Mamma, förlåt att jag gör dig ledsen.
- Det är lugnt Simon, det gör mig både glad och ledsen.

Ja det var min morgon. Bestämde mig för att gå till VC också och tur att jag hade tagit på mig träningskläder för när jag var halvvägs hade jag bara 9 min på mig tills de stänger förmiddagens öppna mottagning.
Det gör ont i rumpan, i skenbenen och lungorna känns ansträngda. Känns som om jag aldrig sprungit förut.
Kommer in två minuter innan stängning. Svetten börjar rinna irriterande mycket över och in i ögonen, i nacken och mellan brösten där jag står och fyller i anledningen till mitt besök. Sorg.

- Berätta, vad kan jag hjälpa dig med? Frågan är vänligt ställd av läkaren och jag bryter ihop.
Jag känner att jag har all och full sympati och det känns som om jag hade kunnat kräva vad som helst men det enda jag frågade efter var en remiss och om han kunde kopiera några papper.

Jag ska försöka gå tillbaka till jobbet på måndag, måste våga möta mina kollegor. Också han som faktiskt hade kontakt med min bror för en månad sen. Thomas skulle fixa en grej åt honom, för alla vi vet ju hur han gillade att hjälpa till (ja ok alla vet nog kanske inte det, men nu vet ni !)

Fastnade i en skogsglänta på vägen hem. Satt i solen och tittade förstulet på gråsuggan som jobbade sig igenom ett lövverk, myrorna kring mina skor och den svartblåglänsande skalbaggen som joggade sig fram mellan kottarna. Det var vackert att sitta där men inte fjällen direkt. Och när jag inte lyckades logga in mig på Instagram så gick jag därifrån.

Fast jag hade velat sitta kvar. Varför hetsar man så mycket med sin tid? Jag gick för att jag hade ringt en granne och frågat om hon var hemma och kände därmed ansvaret att gå dit också. Hon hade säkert förstått om jag sagt att jag ville sitta där jag satt.

Fick dock lunch där och sitta och älta, berätta om Thomas hit och dit så vi båda grät. Sedan fick jag blomjord av henne och sen gick jag hem.

nej det var inget försök att ta mästerbilden. Såg inte ens vad jag gjorde, men skalbaggen är med iaf.