Jag skulle gärna ha gett er länken om jag hittat artikeln på nätet. Jag köpte för ovanlighetens skull Expressen med en bilaga i söndags. Jag måste läsa något mest hela tiden i försök att skingra tankarna. När jag öppnade bilagan fann jag först en artikel om tre fall där Facebook har varit en bidragande orsak till kärlek, hitta sin mamma och hitta en donator om jag minns rätt. Fine, allt är möjligt säger jag.
Sen en artikel om en kvinna som inte verkar allt för galen som bor sommarmånaderna i en grotta på Gotland, duschar i ett vattenfall och käkar det som funkar att förvara i en hink. Gott så, om jag inte hade haft barnen så hade jag definitivt inte valt att ha ett svenssonrutinliv.
Därefter ramlar jag över en artikel som handlar om vad kvinnorna pysslar med när de kommer till massören, naprapaten, personliga tränaren eller frisören. Ja pysslar med...pratar om då.
Hehe, jag blir riktigt avis. Nu vill jag också ha ett jobb där jag får folks förtroenden. Fast jag vet att det skulle räcka om jag skulle se till att bli det som är ett av mina drömyrken, barpianist. Tänk att sitta i en sober miljö, plinka vackra melodier och sjunga soft och veta att man förgyller ja åtminstone är en fin kuliss för de flesta gäster som sökt sig dit. Sen efter några glas innanför bröstet så kommer de fram och önskar en låt som de förknippar med något speciellt. Så får man säkert höra några tårdrypande stories. Vad fint. Synd att jag inte kan spela piano bara.
Tillbaka till massörerna osv. Jag kan också prata om sex, relationsfrågor, komplex och annat om jag är hos en frisör, massör, naprapat eller PT. Jag tycker egentligen inte att det finns nåt konstigt eller tabu att prata om så länge det sker med ett genuint intresse, närvaro eller nyfikenhet. Det är när folk frågar eller berättar med ett syfte som det kan bli läskigt. Alltså om folk snokar eller är ute efter ett ligg eller att stoppa upp nåt i halsen. Ja inte deet utan att utnyttja vetskap på fel sätt. Ja jag tycker till och med att det är kul att prata om sådant som ändå upptar de flesta människors tankeverksamhet/vardag.
Men att fråga om massören vill känna på mina tuttar..ja iof - har man opererat sina tuttar kanske de inte känns så personliga längre ? -- äh nu vet man ju att journalister kan vrida till saker men ja jag läste mest roat faktiskt och vet också att jag pratat om såna här saker med folk. Det är inte konstigt om folk öppnar sig och kroppen suger åt sig känslomässigt när man får ohämmad uppmärksamhet av någon i ett behandlingsrum eller frisörstol. Hur ofta får du det hemma av din partner, efter några år? Nä det ska vara lika eller så ids ingen..(eller så har du tur) - också ensamma människor söker sig till något vårdande för att få närhet. Fotbehandling, massör osv - men återigen, du kan vara ensam i ett förhållande också.
Jag är dock ingen som skulle ta på mig sexiga trosor om jag går på behandling. Nej, ingen ska få för sig att jag .. nej. Tvärtom. Jag är så pass gammal numer men ändå så ung att jag lyckas intala mig att det alltid finns dem som ser värre ut än vad jag gör, är mer dallrig än vad jag är osv. Nä om kroppen bryr jag mig inte speciellt mycket när jag går på behandling, men lite generad kan jag allt bli när det blir lite intimt. Men säkert bryr sig inte de som behandlar mig dessmer.
Då blir jag mer brydd om vad de antydde i artikeln om att folk stöter på dessa yrkesmänniskor genom sitt talk.
Alltså det har jag fått frågan om många gånger, ifall jag stöter på den eller den genom att jag mejlar hit eller dit eller frågar det eller det. Jag har alltid ställt mig oförstående till det. Jag tycker det är kul att känna folk på pulsen, snällprovocera lite och fråga det jag känner för och jag vill verkligen få svar på det jag frågar. Det finns en massa uppfattningar om vad man säger och inte och hur man ska uppföra sig men så länge folk inte tar illa upp, att jag kränker någon - jag kanske till och med "gör någons dag" - så tänker jag fortsätta.
Kanske ska poängtera att jag själv gillar när någon är rättfram mot mig och vågar prata och fråga om allt, vågar och vill vara personlig och prata om saker som betyder nåt i stället för om väder och vind.
Det kan ge upphov till härliga samtal, nya bekantskaper, insikter och uppbrott, avbrott och nya vägar, det ska man väl inte förakta? Och med tanke på vad som hänt nu och jag möjligtvis fastnar i ett vakuum, förlorar alla vänner, slutar träna och blir ett socialfall så har jag lite roliga minnen i alla fall. Borde kanske skriva en bok. Fast den borde kanske handla om sorg i stället för konstiga ordväxlingar? Vi är rätt så dåliga på det där med sorg faktiskt.
Eller erotik. Det verkar ju de flesta vilja ha trots allt. Även massörerna, naprapaterna, PT:s och frisörerna. Hoppas jag. Även om det inte är med mig just.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar