Ok, så har jag skrivit det ordet. Det intresset. Den orsaken.
Orkar inte googla vidare i kväll för jag orkar inte gråta mer för dagen. Fast det gör ju förstås att jag gråter igen ändå, bara för att jag nämner det. Tänker det.
Min syster skrev om olyckan och fick ett intressant inlägg, ett inlägg som gör att jag måste gräva vidare.
Jag vet att Thomas hade velat det. Han hade sagt nej men menat ja. Jag vet det så mycket att jag inte kan svika honom på det.
Och är det verkligen en olycka så är det. Men om det visar sig att falska uppgifter florerar för att skydda sporten eller någon som har ett intresse i att det inte får vara fel på produkterna..och jag skulle hata om det visar sig att vittnesuppgifterna har förskönats till förmån för något eller någon. .
Jag är så ledsen. Så ledsen. Hur går man vidare? Kan man få ro? Blir jag deprimerad? Tar livet av mig? Överlever föräldrarna detta? Hur ska min syster och Thomas sambo klara sig, få sörja, komma vidare?
Ja jag vet jag har barnen..och kanske låter som en självisk egoskit som gräver ned sig likt en dramaqueen. Men jag är verkligen halv nu.
Det här var inte Thomas "värd"!! Hör ni det era jävla skithögar (vem jag nu skriker till, inte ni som läser iaf)
Hur möter jag andra människor? Mina vänner? Hur gör jag för att inte säcka ihop och klamra mig fast hemma? Jag är redan där juh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar