Tisdagsblues.

Söta mamma låter så trött så trött. Först lyckas vi prata om ja typ väder och vind, syrran har följt pappa till jaktkojan som eg är signerad pappa och Thomas om ni förstår..blir tufft - jag tror Thomas körde dit sina älskade Pepsi Max med sexhjulingen tidigare i sommar för att slippa bära dem nu under älgjakten. Åh så sorgligt och fel allting är!
Ja men sen började jag lipa och få värsta utspelet om att jag var en dålig syster för Thomas och allt möjligt fast jag egentligen inte tror det, det var bara just den detaljen att Thomas så gärna ville ha mig nära. Den lilla detaljen..
Jag hade kunnat flytta till Sibirien om det hade hjälpt mig ha kvar Thomas !!

Men det där destruktiva tänkandet ska man ju igenom inte sant.
Så orättvist av mig bara att lägga över det på kära mamma. Som om inte hon har nog med sina egna tankar och kval. Sorg och saknad.

Jag måste rycka upp mig för mina barns skull om inte annat. De frågar varför jag är hemma och förstår så väl varför men det är ju inte vad de vill och behöver.
Och jag tror jag skulle fixa att gå till jobbet nu - men det blir så tufft att gå igenom den där första dagen. Jag kommer gråta som ett såll och sen stå med insjunkna axlar - inte vara den som jag brukar, den som livar upp hela plejset.

Måste ta hand om posten nu. Vet inte vad för skrämmande som kan ligga där. Tvätta är något annat. Köpa disktabletter, blomjord och lite nya blommor borde jag ha..allt här hemma är lika trasigt, torrt och dött som jag känner mig.
- har dock fixat lite nya kontakter den här morgonen som jag ska se vad det blir av med det- ska också skicka iväg ett sms till Odd som jag sa.

Simon ville se Kontaktannonsen i går, varför vet jag inte men det passade i tiden så det fick han väl. Tur att han inte tittade så noga när det räknades upp samlagsställningar och annat tveksamt för barns öron men såg ni den unga killen från Luleå? Vilken härlig rättfram kille (så som de flesta från Luleå har varit i dokusåpesammanhang osv - inte alltid alla hästar hemma men befriande chosefria) - underbart leende hade han också och finast var det när han pratade om familjen och hur viktiga de var. Precis så hade nog Thomas också sagt..

Kram, tack för att ni läser. Jag tror att jag ger er något genom att skriva. Som ni ger mig genom att bry er.