Satans overkligt hörni.

Måste sova snart. Försöka alltså. Har bara sovit 4 timmar i snitt sedan jag kom hem och det funkar ju inte.

Alltså det är så overkligt. Tänk själv, en människa borta. En människa som finns i ditt liv, som du är van att kunna kontakta när som, som du vet bryr sig om dig och de dina och som du själv älskar så oerhört (och som i mitt fall, hade precis samma uppväxt)  - fast så tänker man ju inte dagligdags förstås eller hur. Vi tar varandra för givna.

Jag blir den där tjejen, kompisen, bekanta, bekants bekant som förlorat sin tvillingbror så tragiskt. Och för vänner som kanske inte ens vet om det ska jag en dag, nu eller sen förklara när de frågar hur det är med alla: att en saknas. Eller när de frågar "hur är det" -  ja vad svarar man då.

Det är ju helt stört hörni. Helt fucked up!
Det är overkligt, finns inte på kartan - ja hela registret. Varför???

Det händer saker hela tiden och visst folk dör tragiskt på andra håll också men ändock är det inte så vanligt - jag har en stor bekantskapskrets med omnejd men ofta är det inte.

Och nu vi. Satans tragiskt. Varför?
Jäklar vad jag ältar - och svär. Det gillar inte Thomas. Men jag blir så satans besviken.

Om det var meningen, är det verkligen meningen att jag ska fortsätta. Varför kom vi till livet som tvillingar då? Kan jag bli lycklig igen?

Mina läppar kan le - men sorgen i hjärtat kan ingen se.