Kan/ska man träna upp orken?

Hamnade i skogen i går em med en "gammal" vän. Vi har inte setts på minst 10 år. Men som vänner på fejjan så känns det ju inte så länge sedan.
Jag tänkte dock hur annorlunda man såg på livet då,  innan barn och familj. Allt var möjligt, planerna var gigantiska och livet var en fest bokstavligen.

Kanske möttes vi igen för att vi båda är märkta av livet nu. En förståelse och ömsesidiga behov av att bara vara.

"Jag ser ut som en norsk skidåkare, ifall du inte skulle känna igen mig" skrev jag i ett sms till honom.
"Och jag som en Älvsbybo.."

Haha, det var roligt. Desto tjusigare blev han när han bytte om senare för att ta en öl med mig innan vi skildes åt.

Brukar ni vara i skogen? Testa.

Jag vet inte om jag ska påstå att skogen är helande men jag njöt verkligen av att småprata om livet (ja det är lite motsägelsefullt, ska jag verkligen använda ordet njuta..men ni förstår säkert) i den miljön.
Och på ett sådant avdramatiserat och naturligt sätt. Bra människor känner man sig hemma med.

Och jag inser hur mycket jag föraktar det plastiga, hyperventilerade, konstgjorda, pålagda, komplexfyllda osv som många omger och fyller sig med. Eller föraktar, det är ju egentligen bara sorgligt. Men det krävs mod att vara sig själv. De flesta väljer bort det för att passa in, leva upp till bilden av något, få det man vill ha etc. Många känner nog inte sig själv ens?
Det krävs mycket reflekterande, en vilja av att/våga möta sig själv - få insikt. Acceptans.

I dag är jag som en mosad banan med tungt huvud. Varför?? Jag fattar faktiskt ingenting.

Jag kan bara komma fram till att hur det än är så är jag i en väldigt kroppslig och mental obalans och minsta lilla kramar ur det sista. Hur trevligt det än är.
Att jag sovit 4-5 timmar i snitt de senaste 6 veckorna, ätit under all kritik, på det totala har jag knappt rört på mig men ändå sprungit både BAMM och ett annat lopp tillsammans med min sorg, ångest, stress -- är svaret.

Det jag gör nu är att jag försöker förmå mig till att jobba, efterhand träffa alla från "livet innan" samt att jag försöker orka mer för varje dag.

Kanske är det fel? Eller gör jag rätt? Fokus framöver måste vara att sova mer, jag får väl börja med tabletter och att få i mig en bra näringscykel. Allt det andra är ju egentligen inte prioriterat för klappar jag ihop finns det ju ingen mening med att jag påbörjat mitt sociala liv. Fast när det kommer till hälsa hänger allt ihop.
Ja, det är inte lätt det här.

Existerar detta, ge mig!