Magnetröntgen

När man gör magnetröntgen så måste man ha öronlurar på sig. Dels för att de vill kolla om man är ok i det där klaustrofobiska utrymmet och dels för att det låter så högt när de röntgar. Förra gången var det hjärnan de skulle kolla då fick de klippa sönder mina örhängen då jag inte fick loss dem. Nu var det axeln, jag fick behålla örhängena på men blev så till mig så jag slet sönder knapparna i blusen i stället. Den blus jag sedan gick därifrån med också.

Jag fick lyssna på P4 och en helt ointetsägande intervju mellan Lotta Bromée och Charlotte Perelli. De pratade stresshantering .. jaja.

Fin dag men jag blev alldeles för trött för att njuta av den. Så nu ska jag förbereda maten innan min kära syster kommer. Jag har bara min syster kvar. Jag måste skriva bror i imperfekt? Det är stört och oerhört sorgligt. Ja det vet ni ju att jag tycker.

Jag sprang också ja. Tillsammans med Victor, tack för det. Jag klarade Årstaviken runt - 7,1 km. Ska inte säga att det kändes härligt, förlösande eller nåt sånt för det gjorde det inte. Men jag är glad att jag gjorde det. Trots att både knä och höft gnisslar. Wtf.

Sa jag att jag sumpat mina fina svampar som tog x antal timmar att rensa. Det går bra nu.